Berättelsen om Jona utspelar sig någon gång mellan 775 och 750 f Kr då kung Jerobeam II regerade.
Assyrien var på Jona tid på väg att bli en stormakt, huvudstaden Nineve hade ca 600 000 invånare. Assyrierna betraktades av Israeliterna som grymma förtryckare som hotade Israels existens.
En dag bad Gud Jona varna folket i Nineve för att Gud skulle utplåna staden på grund av folkets ondska. Jona vägrade, han var orolig att folket skulle omvända sig och få Guds förlåtelse och Jona såg helst att Gud utplånade staden och gjorde slut på folket. Han ville inte ge folket i Nineve någon varning, utan rymde och gick ombord på ett skepp i Jafo (dagens Tel Aviv).
Det blåste upp till storm och Jona berättade att det nog var hans fel och sa till besättningen att kasta honom överbord. Stormen tilltog och besättningen gjorde som Jona sa. Han kastades överbord och en fisk kom och svalde honom. Efter tre dagar spottade fisken upp honom på land.
Nu ville inte Jona riskera att råka ut för något mer så han gick till Nineve och varnade folket. Folket där gjorde som Jona befarat, dom omvände sig och Gud förlät dem. Gud kritiserar sedan Jona för hans bristande kärlek och medkänsla.
