”Ju mer vi är i naturen, desto bättre mår vi”

Text och foto: Annelie Sylvan

Anders är 48 år och läser sista året på sin utbildning till präst. På skrivbordet ligger böcker uppslagna. Blocket bredvid är fulltecknat av grekiska ord med blyerts. Kallet har funnits som ett svagt brus genom hela livet, en upp­maning som han till slut valde att lyssna på, efter många år som bland annat under­sköterska. 2018 blev han antagen av Linköpings stift och kunde börja resan mot sin prästvigning.

Under studietiden bor han och sambon Maja, tillsammans med tre katter, i en lägenhet i Strålsnäs. 

– Just nu befinner vi oss här i väntan på att jag ska bli färdig. Vi vill inte bo i stan så det här är en bra kompromiss. Naturen finns inpå knuten, säger Anders.

Vårt sanna jag
Bara ett par hundra meter bort, breder skogen ut sig. Anders går före och väljer en stig på måfå. Solljuset silas ner genom glesa lövverk. En mjuk vind leker i gulnat gräs. Han fyller lungorna med septembers ljumma luft och fortsätter framåt mellan granar och aspar. Det är här, med skogens sus i öronen, som han kalibrerar sitt inre och mår som allra bäst.

– Naturen är oerhört viktig för mig, naturen är vårt ursprung. Städer är artificiella miljöer som bara funnits en kort period under människans tid på jorden. Att vi mår som bäst i naturen finns det också vetenskapliga belägg för. Ju mer vi är i naturen, desto bättre mår vi och kan bli mer sanna mot oss själva. Eftersom naturen är neutral och inget begär av mig, kan jag vara mig själv och slappna av. Och då ser jag lättare mig själv, utan de masker som jag kanske har i övriga sammanhang. Utan distraktion från musik och sociala appar – i tystnaden – kan jag konfronteras med mitt eget inre, säger Anders. 

Ger perspektiv
Men, tillägger han. Många upplever tystnad som otroligt jobbigt och stressande.

– Vi bär alla på ryggsäckar och olika erfarenheter. Den som bär på inre sår kan behöva gå försiktigt fram. Men ju mer man utmanar sig att vara i naturen desto bättre klarar man av att möta tystnaden. Om man klarar av skogen och tystnaden får man också en trygghet i sig själv, säger  Anders.

Genom att vara mycket i naturen, får vi också perspektiv på vad samhälle och ­civilisation gör med människor. Vi behöver ta klivet ut i naturen för att få det perspektivet, menar han.

Drömmer om självförsörjning
Om några år är förhoppningen att han, tillsammans med Maja, har hittat ett hus på landet, gärna i skogen, där de kan leva mer ”ursprungligt”. 

Hur ser det livet ut?
– Så långt det är möjligt vill jag bli självförsörjande på mat genom odling och vad naturen ger, säger Anders.

Redan idag är han så gott som ­självförsörjande på kött, eftersom han är  jägare med tillgång till jaktmark.

– När man bidrar till sin egen matförsörjning får man en annan relation till maten på tallriken. Det gäller både kött och grödor. Det finns ett värde i att själv ha jagat, styckat och berett, sått och skördat jämfört med att köpa. Man fylls av respekt och en känsla av att inget kan tas för givet. Jakt kan slå fel, grödor kan torka bort.

Jakt bra för ­odlingen
Anders avslöjar att han har ett förflutet som vegan, för att han då ville värna om djurens rätt.

– Jag har fått nya perspektiv i livet. I  min strävan att leva närmare naturen kom jakten in som en naturlig del. För mig är det viktigt att ha ett bredare ­perspektiv. Liv och död kommer vi inte ifrån vilken livsstil vi än väljer. Som jägare på landsbygden hjälper jag bonden som odlar vegetabilier genom att hålla undan antalet vildsvin som skadar skörden. Jakten behövs för att vi ska kunna äta vegetabilisk föda, säger han. 

Att leva nära naturen handlar inte bara  om att promenera runt i den, ­framhåller Anders.

– Det handlar om att få en annan relation till den genom djuren, jakten och odlandet. Att vara i sambanden. Jag har ingen föreställning om att livet nära naturen alltid är enkelt. Men vilket liv vi än väljer kommer vi alltid att möta ­motgångar, lidande. Frågan är hur vi möter motgångarna.

Inga enkla lösningar
Anders är milt sagt bekymrad över vad vår tids civilisation gjort mot naturen.

– Vi bör konsumera mindre. Många av de problem vi har nu hänger ihop med överkonsumtionen. Behöver vi verkligen alla dessa grejer? Har vi blivit lyckligare? Naturen är komplex och jag säger inte att det finns några enkla lösningar. Alla kan och vill inte producera sin egen mat. Och  även teknisk utveckling kräver att vi tar resurser från jorden. Men en sak är säker – girighet håller på att förstöra ­skapelsen, säger han och citerar ett ­indianskt ­ordspråk:

”Inte förrän det sista trädet har huggits ner. Inte förrän den sista floden har blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer den vite mannen att märka att pengar inte går att äta.”