Kollekten samlas in i en kollekthåv som är en tygklädd skinnpåse fäst på ett långt skaft eller två korta skaft. Påsens mått är cirka: höjd 18 cm, diameter 12 cm och skaftet 120-180 cm.
Under 1600-talet kom kollekthåvar i bruk och rikt dekorerade håvar tillverkades, ofta av sidenbrokad eller sammet med broderier, tofsar och fransar. En liten klocka kunde också vara fäst på håven för att väcka kyrkobesökarnas uppmärksamhet. Kollekthåvar avskaffades av prästerståndet vid 1815 års rikdsdag, men var snart åter i bruk.
Moderna kollekthåvar är av enklare slag, av ylle eller linne och dekor av band. Men grundstommen är densamma som på gamla håvar, dvs en stomme av hårt läder, sydd mot en järnring. En krage av skinn hindrar att pengarna som lagts i håven syns.
Som alternativ till ett långt skaft finns en vandringshåv. Den har två korta skaft och skickas runt av besökarna mellan sig i kyrkbänken
