Kyrkogårdsgrindarna

           

Ingår i boken ”Kyrkan och Allmogen under 1000 år”av Per-Arne Ek 2007

Den uppmärksamme kyrkogårdsbesökaren kan konstatera att de två smidda järngrindarna, som leder in till kyrkogården är dekorativt utformade enligt ett visst mönster och försedda med årtal och bokstäver.

Årtalet är 1823 och bokstäverna är G E respektive A C S och nyfikenheten drev mig att försöka ta reda på bakgrunden om grindarna och vad som kunde döljas kring initialerna.

Efter studier av gamla sockenstämmoprotokoll och senare kyrkostämmoprotokoll framträder ganska tydligt följande beskrivning:

År 1776 var ingången till kyrkogården belägen ca 7 – 10 m t h om den nuvarande och vid ingången fanns ”kyrkogårdsportar” i trä. Kyrkogården omgärdades av en ringmur eller bogårdsmur d v s en stengärdesgård, troligen ganska bred i basen och sannolikt sluttande, åtminstone inåt kyrkogården.

Utanför muren mot nuvarande parkeringen gick ett öppet dike, med en träbro framför kyrkogårdsportarna.

År 1823 ansågs att man behövde ersätta de gamla kyrkogårdsportarna i trä och ”behofvet var trängande” och med anledning därav låter Kyrkvärden och Nämndemannen Sven Larsson i Torpa, göra en beställning av ”Nya järnportar” hos smeden Gustaf Esping i Fettjestad i Gammalkil.

Sven Larsson i Torpa redovisar sin åtgärd vid en ”Extra Socknestämma”, som hölls den 21 mars 1824 och sannolikt hade han gjort beställningen på eget initiativ och nu meddelade han detta och han hade fått löfte ”om en betydlig gåfva” för bestridande av kostnaderna och hoppades nu att ”andra inom församlingen af välvilja och hedersamhet skulle bidraga att fylla brister uti dessa kostnader”.

Kostnaden för de ”Nya järnportarna” – 120 Riksdaler Riksgäld – var ingen obetydlig summa vid den här tiden.

Det blev en ganska hetsig debatt på den utlysta ”Extra Socknestämman” hur man skulle finansiera Sven Larssons beställda kyrkogårdsportar och man hade delade meningar om finansieringen, men många förordade ”Sammanskott” d v s att uttaxeringen skulle ske, grundat på hemmanstorlek.

Reglerna föreskrev att ”Socknestämmans” ordförande skulle vara vederbörande ”pastor” och denna var vid tillfället pastoratets kyrkoherde Magnus Rydberger, som också upprättade protokollet. Magnus Rydberger f 1766 blev kyrkoherde här 1818 efter att dessförinnan år 1806 blivit komminister i Gammalkil. Avled 1840 och blev begravd i Östra Tollstad där en minnessten fortfarande står kvar.

Denne Magnus Rydberger skriver nu i protokollet från den 21 mars 1824 angående finansieringen av de beställda ”Nya järnportarna”:
”Denna sak hade troligen vid Stämman kunnat fullkomligen afslutas: med på bemälte nämndemans förslag och begäran, blef den uppskjuten till Valborgsmässo Socknestämma, i afsikt, som han förmodade, att till den tiden få säkert löfte på de frivilliga gåfvor, han hoppades erhålla: men nu feck saken ett helt annat skick – och i stället för den gåfva han redan fått försäkran om, blef intet gifvet till detta ändamålet: och det sammanskott, som församlingens ledamöter vid Extra Socknestämma utlofvades, varde af de fläste nu närvarande socknemän  vägrad, och alltså komma dessa vackra och för många århundraden varaktiga portar icke att ha kyrkogårdens prydnad samt församlingens heder och nytta att uppsättas.

I sammanhang med detta ämne blefvo till församlingens pastor nu vid socknestämman framlemnade 22 Rdr, 12 Skilling Banco, som sades vara en gåfva till kyrkokassan från Skatteman Adam Carlsson i Mathem: hvilka penningar också emottogos och skola bland kyrkans inkomster för detta år antecknas: och till säkerhet för gifvaren, att de blifvit riktigt avlemnade äro nu här i detta Protokoll anmärkte. Att sålunda blifvit överenskommet och afslutadt – intyga M Rydberger  - Pastor”.

Vid ”Allmän Socknestämma” den 23 Nov 1824, drygt ett halvår senare, uppvisar Sven Larsson i Torpa ”en qvittence” på 120 Rdr Riksgäld, utfärdat av smeden Gustaf Esping i Fettjestad, som ersättning för de levererade ”Nya järnportarna”.

Sven Larsson meddelar också att Adam Carlsson i Mathem har skänkt ytterligare 60 Rdr och dessutom har 30 Rdr skänkts av Nämndeman Petter Andersson i Haddebo (Lilla Haddebo i Östra Tollstad) till bestridande av kostnaderna för ”portarna”.

Men Sven Larsson meddelar också, troligen till ”pastor” och de närvarande ”socknemännens” förvåning, att han beslutat att själv bidra med ”resterande” 30 Rdr och dessutom har han själv bekostat målningen av ”portarna”.
(Min uträkning visar att 142 Rdr och 12 skilling influtit i ”gåfvor” till kyrkogårdportarna, men troligen har Adam Carlssons först skänkta, 22 Rdr och 12 skilling, som redan influtit i ”kyrkokassan” ev förbrukats till annat eller helt enkelt ”glömts”).

Men nu vid stämman den 23 Nov 1824 är det andra tongångar hos både ”pastor och Socknemännen” än vad som var förhållandet vid stämman drygt ett halvår tidigare och Sven Larsson får verklig upprättelse för sitt ”egenmäktiga” förfarande, med beställningen av kyrkogårdsgrindarna och det visas synbarligen av Magnus Rydbergers protokoll:

”Såväl pastor, som ock alla vid Stämman varande Socknemän, kunde ej annat än förklara sin uppriktiga tacksamhet mot bemälte nämndeman för hans både frikostiga gåfva och ihärdiga bemödande för denna sak, då han ej låtit sig afhållas derifrån genom flera mötande obehagliga hinder -.

Likaledes funno de sin ovillkorliga förbindelse att yttra en hjertelig erkänsla för det hedrande bidrag, hvarmed Skatteman Adam Carlsson och Nämndeman Petter Andersson understödt och befordrat ett företag, som kanske annars icke blifvit verkstäldt”.
(Och själva slapp de att bidra med en enda skilling!)

Man får väl förmoda att de nya järngrindarna var på plats vid den dåvarande kyrkogårdsentrén mot slutet av 1824 eller senast under 1825. Det är däremot ovisst om vilka grindstolpar, som använts och om dessa var av trä eller sten fram till 1889 då de nuvarande anskaffades.

Smeden Gustaf Esping var född  8 juni 1797 i ”grenadjärtorpet nr 112 på Åkebos ägor” i Östra Tollstad och var son till dåvarande grenadjären där, Hans Gustaf Esping.

I samband med att ”Lifgredjär” Hans Gustaf Esping slutar sin tjänst och erhåller ”avsked” år 1800 så flyttar han med sin familj från grenadjärtorpet vid Åkebo och blir bosatt på ”Fettjestad ägor” i Gammalkil där sonen Gustaf Esping utbildar sig till smed och mycket ung blir han bl a känd för sin skicklighet att tillverka kyrkogårdsgrindar i järn och efter ett speciellt mönster och han låter sina initialer G E ingå, som en del i mönstret.

Av hans produktion av kyrkogrindar känner jag för egen del till de kyrkogårdsgrindar, som finns kvar i Mjölby, Gammalkil och Östra Tollstad kyrkor.

De fyra grindarna vid Mjölby kyrka ( 2 större och 2 mindre) tillhör troligtvis hans tidigare produktion med rustik utformning där initialerna G E ingår i mönstret, men årtal saknas och troligen tillverkade någon gång strax före 1820.

Grindarna vid Gammalkils kyrka är tillverkade 1820 och placerade vid ingången från nuvarande parkeringen. Dessa två är något mindre rustika än ”Mjölbygrindarna” och initialerna har fått en annan placering. Dessa grindar tillsammans uppvisar överst formen av en halvmåne med rundningen neråt och årtalet 1820 är angivit.

De två kyrkogårdsgrindarna i Östra Tollstad är till formen fyrkantiga, men liknar till mönstret ”Gammalkilsgrindarna” försedda med initialerna G E och på den högra grinden årtalet 1823. Den vänstra grinden har initialerna A C S och syftar med stor sannolikhet på Adam (A) Carlsson (C S ) i Mathem, som var största bidragsgivare.

Gustaf Esping gifte sig 1823 med Brita Cajsa Pehrsdotter och de fick barnen; Per Gustaf f 1824, Stina Cajsa f 1825 och Carl Pontus f 1828. Familjen flyttar sen till Löten i Sjögestad.

”Skatteman” Adam Carlsson var född i Viby s:n 1754 och blev där gift med Maria Abrahamsdotter. Makarna blev 1794 ägare till Mathems Södergård och ägde också dåvarande Mathems Mellangård, nuvarande Backgården samt gården Lodda i Gammalkils s:n. Båda makarna avled 1828, Adam Carlsson den 12 maj och makan Maria den 28 september och begravda i Östra Tollstad.

Tillbaka