Malexander kyrka
Det finns all anledning att tro att en kyrka funnits i Malexander åtminstone sedan 1200-talet. Den första kända uppgiften om kyrkan är från 1345 då ägaren av Aspanäs, lagman Knut Jonsson, Birgittas ingifte morbror, testamenterade en summa pengar till Malghasanda kyrka och till prästen Lambertus.
Den medeltida kyrkan som Birgitta besökte under sin tid på Aspanäs totalförstördes vid en brand 1587. Möjligen kan sakristian av sten ha klarat branden och återingått den nya kyrka som uppfördes. Samtliga medeltida inventarier förstördes förmodligen vid branden.
Måtten på den kyrka som uppfördes efter branden stämmer tämligen väl med måtten på grannsocknen Tidersrums kyrka från 1200-talet. Foton av Malexanderkyrkan visar också en likhet med Tidersrums kyrka om man bortser från tillbyggnader som tillkommit i senare tid. I likhet med Tidersrum var Malexander uppförd i spånklätt liggande timmer, undantaget sakristian. Klockstapeln var fristående och även den beklädd med spån. Man kan därför anta att när Malexander kyrka uppfördes efter branden användes den gamla kyrkan som mall.
Den nuvarande kyrkan stod färdig 1881 och återuppbyggdes 1929 efter en brand.
Om de första altartavlorna är inget känt. Det är först den altartavla som inköptes 1743 som beskrivits av L.F. Rääf. Den var huggen, sannolikt i trä och föreställde Kristus på korset, med Maria och Johannes nedanför. Moses med lagens tavlor stod på den ena och Kristus med lammet och segerfanan på den andra sidan om tavlan.
Altaruppsatsen flankerades av två oljemålningar. En föreställde Kristus på korset och var gjord 1627. På den andra såg man Kristus gravläggning. Genom en tillfällighet räddades den sistnämnda målningen vid kyrkans brand 1929. Båda tavlorna skänktes till kyrkan av Jöran Armsköld och hans hustru Margareta Stiernbjelke. De fick sin gemensamma grav i koret.
I koret och vapenhuset hängde ett antal begravningsvapen: Jöran Armsköld (Bålnäs, 1655), Sven Lindeskyld (Peder Lindeskylds och Elsa Armskölds son, 16-årig,1664), Anders Rosensabels (Malgeryd, 1669), Peder Svensson Lindeskyld (Bålnäs, 1675), Olof Jöransson Armsköld (Ekäng, 1686), Gustaf Adolf Macklier (Somvik, 1706), Per Bernhard Kinninmundt (Aspanäs, 1733)
Klockstapel
Klockstapeln har av och till utgjort ett problem, kanske beroende på svåra grundförhållanden i den fina sanden. Klockstapeln reparerades 1664 och 1668 och ersattes helt 1699 med en ny som bekostades av Gabriel Gyllenståhl. Inte heller den var bra. År 1760 byggdes en ny. Redan år 1768 måste den rätas upp.
Byggbeslut
En kyrkostämma 1865 beslöt att bilda en fond för att bygga en ny kyrka, av sten eftersom den gamla var för trång. Befolkningen i socknen hade ökat till drygt 1600 personer.
Byggnadskommittén ville att den nya kyrkan skulle rymma 1000 besökare men den slutliga planen kom att innehålla 796 platser.Byggbeslutet fattades 1877.
Kyrkan byggdes i nygotisk stil med ett stort, fritt långhus, torn och vapenhus. Stenblocken till bygget togs bortom och på Pelarbergets norra del. Edvard Johansson, Edvard i Moo, och hans arbetslag högg blocken och körde fram dem med oxar. Transportsträckan var cirka 800 m.
Det gick åt mycket sten eftersom grundläggningen skulle vara lika djup som höjden från marken till fönstren. För att kunna hantera de stora stenblocken byggdes en spiralformad ställning runt kyrkan alltefter som bygget sköt i höjden. På en vagn som hade grova rullar istället för hjul drogs sedan stenblocken upp och kunde baxas på plats.Den nya kyrkan placerades alldeles söder om den gamla träkyrkan.
Kyrkmålningar hos korna
När arbetet med den nya kyrkan var klart år 1881 rev församlingsborna den gamla sakristian och träbyggnaderna utbjöds på auktion år 1882. Det mesta ropades in av kapten Oskar Kugelberg på Bålnäs och plankor och stockar med målningar kan fortfarande ses i ladugården där. T.o.m. det gamla kyrklåset med träomfattning och med den jättestora kyrknyckeln finns i ladugården på Bålnäs! Kyrkstämman var lyckligtvis framsynt och lät fotografera träkyrkan före rivningen.
Sten
Intressant är den tvist som uppstod om huggning och transport av stenen. Edvard tyckte att det gick åt mer sten än beräknat och ville ha utökat arvode. Detta avslogs av kyrkorådet. Då lär han ha yttrat ”Ja, jag ska forsla fram så mycket sten som går åt. Kyrkan hon kommer att stå i min tid och även i min gummas tid, sedan vet ingen hur det går”.
Edvard själv dog år 1925. Han kunde ”stä blod” , stilla värk och sätta trolldom på både folk och fä, enligt uppgift. Hans änka avled 1929 och begravdes den 10 februari. Samma natt brann Malexanders kyrka…
De ord som Edvard yttrade ett halvt sekel tidigare hade nu blivit verklighet. Edvard i Moo hade ännu en gång visat att han ägde stor makt som låg på det övernaturliga planet. Eller var det ett överhettat kaminrör som sviktade efter 50 års eldande…?
Kyrkmurarna av sten var så lite skadade att de kunde användas i återuppbyggnaden. Däremot gjordes en hel del omfördelningar av yta så att den nya kyrkan kom att rymma endast 450 platser från tidigare 796.
Oljemålning
Den oljemålning från början av 1600-talet som räddades av en tillfällighet hänger numera på den norra väggen. Målningen hade lagts upp på kyrkvinden och i samband med rivningen av träkyrkan 1882 användes den att bära byggavfall i. En vaken kvinna, Tecla von Goes, insåg fadäsen och lät renovera målningen och skänkte den åter till kyrkan vid återinvigningen 1931.
Birgittastugan
Församlingshemmet bredvid kyrkan kallas Birgittastugan och är flyttad från Aspanäs nya tomt. Huset är dendrokronologiskt och stilmässigt daterat till 1700-talet. Den tradition som menar att huset tidigare flyttats från gamla Aspanäs saknar grund.(Källor: Malexanders Hembygdsförening ”Malexander – sockenbor berättar. Torp och bygdehistoria i Malexander”, ”Tusenårssteg”, Cnattingius B. ”Tidersrums kyrka”. Kyrkobeskrivning.)