Israels folk lever nu i förtryck under en ny farao. Stora byggprojekt är på gång och billig arbetskraft finns på plats – hebreerna (Israles folk).
Alla hebreeiska gossebarn skall dödas
Trots hårda arbetsvillkor förökar sig hebreerna och Farao fattar ett mycket drastiskt beslut (2 Mos 15-22). Men de hebreiska barnmorskorna trotsar farao och hans planer på att döda alla gossebarn, som ska kastas i Nilen. En pojke, Mose, läggs i en korg av vass och hittas av Faraos dotter. Denna Faraos dotter var troligen en av de döttrar han fått med en bihustru och därmed ingen prinsessa av kungligt blod. (En av faraonerna, Ramses II, hade förmodligen uppemot 60 döttrar).
Mose blir ny ledare
Mose växer upp och Gud kallade honom att leda Israels folk ut ur Egypten, genom Sävhavet (Röda havet) bort från slaveriet i Egypten.
Mose hade ett hetsigt temperament, som ung dödade han en egyptisk förman och under vandringen i öken lydde han inte Gud. Folket klagade och hade inget vatten och istället för att lita på Gud blev Mose arg och slog med sin stav på klippan och skrek åt folket. Gud sade att han som straff inte skulle komma in i det utlovade landet.
Efter 40 års vandrade i öknen dog Moses. Hans befälhavare Josua tog hans plats och ledde israeliternas erövring av antikens Palestina från de kanaaneiska invånarna. Tidpunkten för denna erövring är omdiskuterad men en utbredd uppfattning är att det skedde på 1200-talet f Kr
Mose var son till Levi, en av Jakobs tolv söner