Fjärde Moseboken
Bokens centrala tema är hur folkets otro leder till att de inte får komma in i det utlovade landet utan i stället tvingas till en 40 års lång ökenvandring. Samtidigt visar boken hur Gud har omsorg om sitt folk, även i tider av otro och olydnad.
Från Sinai berg till gränsen mot det utlovade landet var det 11 dagsresor (5 Mos 1:2). Genom sin otro fick folket bo och vandra i området under nästan 40 år.
Några händelser under ökenvandringen
Från Sinai till öknen i Paran, 4 Mos 10:11-13:1
Först skildras själva uppbrottet där molnstoden reser sig och folket bryter upp. Men snart börjar folket klaga igen. Den ensidiga maten var huvudorsaken ”Om vi bara hade kött att äta! Minns ni fisken vi åt i Egypten, så mycket vi ville. Och gurkorna och melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlök. Här får vi gå och sukta, här finns ju ingenting. Man ser ingenting annat än manna” 4 Mos 11:4-5
De hade redan glömt slaveriet i Egypten och idealiserade det som varit och överdrev svårigheterna i nuet, här finns ju ingenting!
Uppror och olydnad i öknen Paran, 4 Mos 13:1-14:45
Folket befinner sig nu söder om det utlovade landet och här skickas tolv spejare in i Kanaans land. De återvänder med en enorm druvklase buren av två män. Men landet var svårt att inta och bara två spejare var övertygade om att med Guds hjälp skulle landet kunna intas, Kaleb och Josua.
Enligt kap 14 bröt folket samman totalt inför spejarnas rapport. Längtan tillbaka till Egypten blev så stark att de beslutade sig för att välja en annan ledare än Mose. Aron, Mose, Kaleb och Jousa blev förtvivlande och försökte övertyga folket om Guds löfte att föra dem in i landet. Men folket svarade med rop om stening av sina ledare.
Mose stora misstag och Aron dör
Den långa ökenvandringen börjar närma sig sitt slut och folket slår läger i Kades på nytt. I kap 20 dör Miriam och Aron. Här inträffar också Moses stora misstag då han i vrede över det klagande folket slog på klippan efter vatten fast Gud har sagt att han endast skulle tala till den (4 Mos 20:7-12)