Nebukadnessar var son till kung Nabopolassar och ledde de babyloniska härarna under faderns sista år. Hans här slog Assyrien och Egypten i Karkemish 605 f Kr och han blev även kung detta år.
En stor härskare
Nebukadnessar var en stor härskargestalt både politiskt, militärt och som skapare av städer och byggnadsverk, såsom det praktfulla Babylon och de hängande trädgårdarna. Han byggde dessa trädgårdar för att lindra sin hustru Amytis hemlängtan. Hon var dotter till den mediske kungen och hade gift sig med Nebukadnessar för att bilda en allians mellan länderna
Erövrar Jerusalem
Vi känner till Nebukadnessar mest för att han erövrade sydriket Juda. År 597 f Kr intog hans styrkor Jerusalem. Den nytillträdde 18-årige judiske kungen Jojakin hade då inget annat val än att överlämna sig till den babyloniske härskaren. Nu ägde den första stora deportationen rum och många av invånarna fördes bort till vad som skulle komma att kallas "den babyloniska fångenskapen". Nebukadnessar satte in en lydregent istället för den avsatte Jojakin. Han förde bort alla ämbetsmän och överklassfolk, hantverkare och smeder men lämnade kvar fattigt folk.
Elva år senare 586 f Kr intog babyloniska styrkor på nytt Juda rike, sedan lydregenten gjort uppror mot den babyloniska överhögheten. Angriparna lade Jerusalem i ruiner och plundrade och brände konungaborgen och det ursprungliga templet som byggts av kung Salomo. Sedan fördes även resten av invånarna bort i fångenskap. (2 Kung 24:8—25:21, Dan)
Bland de judar som deporterades från Juda till Babylon fanns en ung man som hette Daniel och andra “unga män utan lyte, ståtliga att se på, utbildade, kunniga och kloka” (Daniles bok 1:4)
Nebukadnessar blev mot slutet av sitt liv förvirrad och dog 562 f Kr.