I Veta kyrka finns en väggmålning som visar Sankt Göran och draken.
Legenden
Det finns många varianter av denna legend. Här kommer en som den berättas i ett verk från 1200-talet, Legenda aurea.
En dag belägrar en drake staden Silene och förgiftar trakten med sin andedräkt. För att blidkas kräver den två får om dagen, annars skulle den äta upp människorna. När fåren börjar ta slut beslutar stadens invånare att utse en människa per dag som utsågs genom lottning.
En dag faller lotten på kungadottern. Kungen försöker att få henne undantagen, men folket kräver att samma regler skall gälla hans barn som deras. Prinsessan skickas, brudklädd, i väg till draken. Då råkar riddar Sankt Göran rida förbi.
Sankt Göran frågar vad hon gör. Prinsessan råder honom att fly, men han lovar tvärtom att stanna och kämpa. Så sker och med Guds hjälp tillfogar Göran draken ett svårt sår och fäller den till marken. Göran säger åt prinsessan att kasta sin gördel om drakens hals; hon gör detta och draken följer henne som ”den tamaste hund”. De leder sedan in draken till staden, där den naturligtvis orsakar stor förskräckelse.
Sankt Göran förklarar då att han skall döda draken, om de alla bara först låter döpa sig. Efter att 20 000 personer (kvinnor och barn oräknade) låtit döpa sig dräper Göran draken, ger kungen goda kristliga råd, och rider vidare.
Vem var sankt Göran
Enligt den ursprungliga legenden är Georgios en kristen officer i den romerska armén i Kappadokien (nuvarande Turkiet). Som sådan föll han offer för kejsar Diocletianus utrensningar. Trots sällsynt lång och grym tortyr vägrade han avsvärja sig sin kristna tro, och led martyrdöden år 303. Georgios – sedermera Göran, Örjan, Jörgen, Yrjö, Georg, Jorge, Jurij etc. – blev genom sin militära bakgrund under kommande århundraden ett populärt skyddshelgon för officerare, soldater och rustningssmeder. Från och med 500-talet uppenbarar han sig i strider. Under korstågstiden skall han ha visat sig på en vit häst och lett de kristna till segrar i Antioka och Jerusalem. Då har han också hunnit bli känd som drakdödare.
Legenden kommer till Sverige
Legenden om Sankt Göran populariserades i Sverige på 1400-talet, efter europeisk förebild. Sankt Göran hade då i det medeltida Europa blivit riddarnas favorithelgon, men var även känd för att bota spetälska och andra sjukdomar. Han var och är skyddshelgon för scouter, riddare och ryttare samt för åtskilliga länder och städer, bland andra England, Portugal, Liatuen, Etiopien, Georgien, London och Moskva.
Sankt Göran och draken i konst och litteratur
En träsulpturen finner vi i Storkyrkan i Stockoholm, det finns också en kopia av skulpturen på Köpmanstorget i Gamla stan. Sten Sture den äldre satsade en stor summa pengar, 4 000 silvedaler, på att beställa detta konstverk till Stockholm som invigdes 1489.
På Stockholms stadshus finns en förgylld staty av Sankt Göran och drakenm är placerad på jungfrutornet, ett lite lägre torn på norra sidan av stadshustornet. Den är skapad av konstnären Christian Eriksson, gjuten av ett lokalt gjuteri och färdigställd 1922. Med höjd och djup på omkring fem meter är statyn ett av de större förgyllda objekten i Sverige.
Sankt Göran och draken finns avbildad i många kyrkor. Han förekommer också i litteraturen.
