Till en början var Saul motvillig till att bli kung men växte snart in i sin roll och blev alltmer mån om sin makt och prestige. Han visade bristande tillit till profeten Samuel och till Gud. Vid ett krig mot amalekiterna tog Saul byten i form av oxar, får och allt av värde trots att Gud sagt åt honom att ingenting fick sparas o tas i krigsbyte. När Saul skulle försvara sitt handlande skyllde han på andra, ”folket sparade det bästa av boskapen”. Herren ångrar att han gjort Saul till kung över Israel.
Saul drabbades av depression och blev alltmer paranoid.
David tjänar kungen
Under den här tiden kom David i hans tjänst som musiker för att spela för honom när han blev deprimerad. När Davids popularitet växte blev Saul alltmer avundsjuk och rädd att David skulle störta honom. När kvinnorna sjöng den sång som var på allas läppar ”Saul har slagit sina tusen men David sina tiotusen” var måttet rågat och Saul försökte döda David men misslyckades. David gifte sig med Sauls dotter Mikal och blir även god vän med Samuels son Jonatan.
Under en strid sårades Saul svårt och begick självmord genom att kasta sig mot sitt svärd.
Saul var son till Kish som var son till Benjamin, en av Jakobs söner.
Regeringstid ca 1050-1010 f Kr. Främst omnämnd i 1 Sam 9-31