Kyrkogården är belägen på högsta höjden av åsen väster om Väderkvarnsbacken i
stadens västligaste utkant och på ömse sidor om landsvägen Skänninge–Vadstena.
Kyrkogården är anlagd 1850 och har i många delar behållit sina gamla karaktärsdrag.
Mest tydligt är huvudgrusgången i korsform omslutande de fyra inre kvarteren.
Gravtradition
Gamla kyrkogården är anlagd kring 1850. Statusplaceringarna på gravar har varit främst utanför de kringgående grusgångarna och i utsidorna av de kvadratiska kvarteren. Här står ett relativt stort antal höga bautastenar, grusgravar och andra statusmarkerande former kvar. Större delen av dessa är dock borttagna och ersatta under 1950 –1980 tal. Ett stort antal gravstenar har titlar som visar på hantverk och handel med staden som bas. Ett flertal höga bautastenar är resta över borgmästare och rådmän och liknande. Kyrkogårdens allmänna linje har varit belägen i det inre av kvarter B där ännu en och en halv rad står intakta från ca 1930–50. De nya delarna av kyrkogården innehåller endast unga breda vårdar varav bara ett fåtal har titlar. Nya kyrkogården södra delen har en utpräglad stadskyrkogårdskaraktär. Till karaktären bidrar inte minst gravkapellet från 1902 och de kvarstående höga bautastenarna och stenramsgravarna från samma tid. Förändringarna från 1950- talet är mindre uttalade på denna del även om större delen av de ursprungliga gravstenarna ersatts.