Lyssna

Stilar och epoker

Preromansk benämns stilperioden då de första kristna kyrkorna uppfördes och de kristna sedvänjorna infördes i det tidigt medeltida Sverige. Äldre gravmonument och andra monument av sten samt artefakter ( föremål som tillverkats av människor) av bl a trä och metall finns bevarade från denna tid. Vikingatiden ornamentik som slingor med runor och även stiliserade växt- och vapenmotiv förekommer. De senare är dock inte specifika för den preromanska stilperioden. Även runor förekommer dock långt fram under historien.

Romansk benämns stilen under perioden ca 1050-1235. Perioden benämns också äldre medeltiden. Stilen infördes i Sverige från södra och västra Europa och karaktäriseras av rundbågen, massiva murar och ytterst små fönsteröppningar. En typisk romansk kyrkan har långhus och smalare kor med absid- eller rak avslutning. Kyrkan har huvudingång i sydväst och en prästport i sydost. Kyrkan kan ha torn men saknar i allmänhet valv. I skulptur och inom måleri återges den avbildade i en stel frontal ställning.

Gotisk benämns stilen under perioden ca 1235-1530. Denna långa tidsperiod uppdelas i hög- och senmedeltid. Stilen infördes i Sverige från Frankrike och övriga västra Europa och kännetecknas av spetsbågen, strävbågar och masverk (spröjsar) i fönster och skulptur. En typisk gotisk kyrka har spetsbågiga fönster, bredare kor och valv över kyrkorummet och gärna målade fönster. I skulptur och måleri återges den avbildade i ledig hållning med djupa veck i draperingarna.

Bysantinsk stil är den kristet ortodoxa stil som kännetecknar ikonmåleri. Stilen kommer från den levande kristet ortodoxa traditionen i östra Europa med Grekland, Ryssland, Mellanöstern och Turkiet. Stilen kännetecknas av relativt bundna former, guldfärgade bakgrunder, synliga glorior och att det avbildade helgonets namn är skrivet i bilden med det grekiska alfabetet.

Renässansen infaller i södra Europa vid 1400-talets början till 1600-talets mitt. I Sverige införs renässansens stilideal av kung Gustav Vasa och hans söner på 1500-talet. Redan före reformationen på 1520-talet skymtar dock renässansen stildrag i 1400-talets kalkmåleri av bl a Albertus Pictor och i flamländska, tyska och inhemska altarskåp. Stilen kännetecknas av stil- och motivlån från den romerska antiken med symmetriska horisontala och vertikala linjer, klara avgränsade färger, vasmotiv, maskaroner och volutformer.  Från den tyska och nederländska kultursfären införs den populära bergslagsornamentiken och snidad plattskärning är en typisk renässansdekor på predikstolar.

Barockstilen kommer till Sverige vid 1600-talets mitt och övergår vid sekelskiftet i den stramare karolinska stilen. Tidsmässigt sammanfaller barocken i Sverige delvis med den svenska stormaktstiden. Många predikstolar och altaruppsatser i barockstil återfinns i de svenska kyrkorna. Stilen karaktäriseras av spiralformade kolonner, silverdekorationer, draperier, vertikala linjer och starka men dovare färger än renässansens färgval samt dold ljuskälla. Den flikiga akantusväxten var populär och framställes i många former, både som dekorativa slingor inom vägg- och takmåleri och skulpturalt bl.a. omramande mittmotiv i altaruppsättningar.

Rokokostilen kom till Sverige när inredningen av Stockholms slott påbörjades på 1730-talet. En grupp franska konstnärer och konsthantverkare inkallades och den nygrundade konstakademin blev en kunskapsbas. Snabbt spreds den karaktäristiska asymmetriska buktande formerna i stolsben, predikstolar, strödda blommotiv och musselformer s.k rocailler, kineserier och natur- och fågelmotiv samt diagonalställda rutor och pastellfärger.

 Nyklassicismen eller den gustavianska stilen inföll från 1780-talet och karaktäriseras av symmetri, raka linjer, svala färger och antika stillån med både romerska och grekiska former. Ornamentik med urnor, pärlstavar, äggstavar och bandrosetter är karaktäristiska.

Empiren eller Karl Johan-stilen hör till 1800-talets första fyra årtionden och är kejsare Napoleon 1:s och hans marskalk, den svenska tronföljaren kung Karl XIV Johans stil. Stilen finns inledningsvis i stillån från Egyptens med sfinxer och starka färger. Även lejontassar på möbler är vanliga. Empirstilen är i grunden klassiskt, med grått, vitt, förgyllningar och målade marmoreringar samt mörkt trä som grundtoner. Det tomma, draperade korset, crux nuda, förekommer som altaruppsats och många kyrkorglar installerades i de för perioden nyuppförda kyrkorna, de s.k. ”Tegnérladorna” runtom i landet.

Nyrenässansen, nybarocken och nyrokokon återupplivar de äldre renässans-, barock-, och rokoko-stilarna och förekommer mellan 1840-1870-talet. Dessa nystilar fick inget stort genomslag i kyrkoinredningar, men metallföremål som nattvardskärl, dopredskap och brudkronor kan ha dess stildrag.

Nygotiken blev inom kyrkobyggandet under 1800-talets sista decennier en favoriserad stil. Typiskt är målade fönster, torn och spiror. I kortak målades gärna guldstjärnor mot blå bakgrund, och masverk och spetsbågar  syns som dekorativa element i skulpterade altaruppsatser, dopfuntar, predikstolar, orgelfasader och bänkinredningar