Preromansk benämns stilperioden då de första kristna kyrkorna uppfördes och de kristna sedvänjorna infördes i det tidigt medeltida Sverige. Äldre gravmonument och andra monument av sten samt artefakter ( föremål som tillverkats av människor) av bl a trä och metall finns bevarade från denna tid. Vikingatiden ornamentik som slingor med runor och även stiliserade växt- och vapenmotiv förekommer. De senare är dock inte specifika för den preromanska stilperioden. Även runor förekommer dock långt fram under historien.

Romansk benämns stilen under perioden ca 1050-1235. Perioden benämns också äldre medeltiden. Stilen infördes i Sverige från södra och västra Europa och karaktäriseras av rundbågen, massiva murar och ytterst små fönsteröppningar. En typisk romansk kyrkan har långhus och smalare kor med absid- eller rak avslutning. Kyrkan har huvudingång i sydväst och en prästport i sydost. Kyrkan kan ha torn men saknar i allmänhet valv. I skulptur och inom måleri återges den avbildade i en stel frontal ställning.

Barockstilen kommer till Sverige vid 1600-talets mitt och övergår vid sekelskiftet i den stramare karolinska stilen. Tidsmässigt sammanfaller barocken i Sverige delvis med den svenska stormaktstiden. Många predikstolar och altaruppsatser i barockstil återfinns i de svenska kyrkorna. Stilen karaktäriseras av spiralformade kolonner, silverdekorationer, draperier, vertikala linjer och starka men dovare färger än renässansens färgval samt dold ljuskälla. Den flikiga akantusväxten var populär och framställes i många former, både som dekorativa slingor inom vägg- och takmåleri och skulpturalt bl.a. omramande mittmotiv i altaruppsättningar.