Sydriket består av Juda och Benjamins stammar.
I sydriket, Juda stam med Jerusalem som huvudstad regerar Davidsätten och den ska inte dö ut. Det skulle alltid sitta en ättling till David i Jerusalem. Från Davids ätt skall det utgå en kung, en messias som skall regera över ett rike som skall bestå i evighet.
Gud har gett ett löfte om att Davids ätt skall bestå och detta löfte vakade Gud själv över.
Rehabeam fullföljer sin fader Salomos skattepolitik och riket delas
Alla bibelcitat är Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet
Rehabeam är son till Salomo, han var 41 år när han blev kung i Juda och regerade 17 år. Han gör ett fatalt misstag och allt går fel. Han väljer en otaktisk politik och väljer att lyssna till de yngre rådgivarna som tycker att han kan lägga på folket ännu högre skatter och mer arbete än vad hans fader Salomo gjorde. Han fullföljer helt enkelt kung Salomos skattepolitik och det blir uppror från folket i norr. Det blir ett inbördeskrig och landet delas i två delar, Juda och Israel. De tio stammarna i norr vände hem med orden ”sköt ditt eget rike David” och så bröt Israel med Davids ätt.
Rehabeam bodde i Jerusalem, han byggde flera befästa städer och stärkte landets ekonomi trots skatt till Egypten.
Präster o leviter invandrade till Juda från alla håll för att tjänstgöra i Juda rike eftersom Jerobeam i Israel skaffade egna präster från andra stammar och byggde egna altare.
Efter 3 år hade han byggt upp sin kungamakt och ställning och då övergav han och hela folket Herrens lag. Vad händer då? Kungen av Egypten angriper Jerusalem och plundrar Herrens hus och kungens palats. Men han fick ändå regera vidare i Juda.
Rehabeam hade 18 hustrur, 60 bihustrur och 28 söner.
Utöver att han splittrade riket utmärkte sig även Rehabeam under sin regeringstid genom det religiösa förfallet.
Regeringstid ca 931-911 f Kr. Läs mer i 1 Kung 11:43-14:31 och 2 Krön 9:31-12:16
Aviam är son till kung Rehabeam och regerade i tre år i Jerusalem. Han fullföljde sin fader Rehabeams mindre lyckade politik. Anledningen till att han fick vara kung var att han var en Davidsättling.
Regeringstid ca 911-908 f Kr. Läs mer i 1 Kung 14:31-15:8 och 2 Krön 13:1-14:1
Asa är son till kung Aviam och regerade i 41 år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
Han rev ner avgudaaltaren, byggde upp Guds altare och befäste städer. Asa blev rik på krigsbyten då han vann många segrar. Han avsatte drottningmodern Maaka för hennes avgudadyrkan. Uppmuntrade folket att tillbe Gud, om än med ganska drastiska metoder.
Asa och Israels kung Basha låg hela tiden i strid med varandra. Asa sände bud till arameerkungen i Damaskus och skänkte honom silver o guld för att få över honom på sin sida och bryta förbudet med Israels kung Basha vilket han lyckades med.
Detta fördrag sågs dock som ett tecken på bristande tro och han övergav inte sin otro. Som en konsekvens av detta blev han sjuk i sina fötter (2 Krön 16:7-14) Trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren. Han begravdes i Davids stad och fick en ståtlig begravning.
Regeringstid ca 908-868 f Kr. Läs mer i 1 Kung 15:8-24 och 2 Krön 14:1-16:14
Joshafat var son till kung Asa och regerade i 25 år i Jerusalem. Han gjorde det som var gott i Herrens ögon.
Han lät gifta bort sin son med den ogudaktiga Ahabs dotter Atalja (något som senare ledde till problem) hade en stark armé som bland annat kontrollerade städer i Israel som hans far erövrat. Joshafat krävde filisteerna på skatt, han tillbad Gud, rev ner avgudar, startade skolor och tillsatte domar och domstolar.
Joshafat höll också fred med Israels kung.
Han frågar Gud om råd inför ett slag mot moabiterna och ammoniterna som gick till anfall. Hans taktik gick då ut på att placera sångare i främsta ledet som sjöng lovsång ”Tacka Herren, ty hans nåd varar evinnerligen” 2 Krön 20:21. En ur militärisk synpunkt lindrigt sagt underlig strategi, men den funka. Herren gav honom segern genom den förvirring som sker och fienden förgör varande.
I slutet av sitt liv lierade han sig med kung Achasja i Israel. De byggen skepp tillsammans som skulle segla till Tarshish. En profet säger till Joshafat att eftersom han lierat sig med en kung som gjorde så mycket ont som Achasja gjort skulle hans skepp förlisa.
Regeringstid ca 868-847 f Kr. Läs mer i 1 Kung 22:41-50 och 2 Krön 7:1-21:1
Joram är son till kung Joshafat och regerade 8 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, allt för att stärka sin egen ställning. Han gifte sig med en dotter till Ahab, (Atalja) Vidare uppmuntrar han folket till avgudadyrkan och dödade alla sina bröder och alla andra tänkbara kandidater till tronen.
För sin ondskas skull lät Herren araber och filisteer anfalla Joram. De förde bort allt av värde, även hans familj, utom yngste sonen Joachas. Joram dog i smärtor när hans inälvor föll ut ur hans kropp på grund av sjukdom.
I 2 Krön 21:20 står det om Joram att han dog när han var (40 år) och slutomdömet över hans regeringstid är nedslående. Han gick bort, saknad av ingen och begravdes i Davids stad, dock ej i kungagravarna.
Regeringstid ca 847-845 f Kr. Läs mer i 2 Kung 8:16-24 och 2 Krön 21:1-20
Achasja var son till kung Joram och regerade 1 år i Jerusalem.
Han gjorde vad ont var i Herrens ögon. Han följde sin mor Atalja råd och hennes rådgivare, det fick honom att synda. På deras råd drog han i fält tillsammans med Achavs son Joram, kung i Israel mot Hasael kungen av Aram. Joram sårades av arameerna och drog sig tillbaka till till Jisreel för att läka sina sår. Hit kom nu Achasja kungen av Juda på besök. Under tiden ledde Jehu en sammansvärjning mot kung Joram och dödade honom. Achasja flydd men Jehu hann i kapp honom och dödade även kungen av Juda.
Regerinstid ca 845 f Kr Läs mer i 2 Kung 8:26-9:29 och 2 Krön 22:1-9
Atalja är dotter till Achav och Isebel i nordriket, sondotter till kung Omri. Hon gifter in sig i sydrikets kungaätt genom Joram och blev regerande drottning under 5 år.
När Altalja fick veta att hennes son Achasja var död beslöt hon sig för att själv regera landet. Hon föresatte sig att utplåna hela Achasjas kungaätt, inklusive sina egna barn. Några släktingar lyckades gömma undan Achasjas son Joash just som kungabarnen skulle dödas. Joash fördes i säkerhet till en klädkammare och hölls sedan gömd i templet i sex år. När Joash var sju år visades han upp och utropades till kung. Atalja dödades med svärd i kungapalatset.
Regeringstid ca 845-840 f Kr. Läs mer i 2 Kung 8:26-9:29 och 2 Krön 22:1-9
Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han gick bort, saknad av ingen och begravdes i Davids stad, dock ej i kungagravarna
Jojada var överstepräst på drottning Ataljas och kung Joach tid. Jojada räddade den lille Joash undan drottning Atalja och smorde honom senare till kung vid sju års ålder. Jojada dog, gammal och mätt av år, i en ålder av 130 år och han begravdes i Davids stad bland kungarna eftersom han gjort så mycket gott i Israel för Gud och hans hus.
Joash är son till Achasja och kröns till kung vid sju års ålder av översteprästen Jojada. Han regerar i 40 år i Jerusalem. Han hade fred och framgång och lät reparera templet och rev ner Baals altare. Men när översteprästen Jojada dog övergav Joash Herren, sina fäders Gud och tillbad asherapålar som avgudar. Detta brott drog ned vrede över Juda och Jerusalem.
Sakarja, översteprästen Jojadas son, ställdes sig framför folket och sa att så som ni har övergett Herren kommer han att överge er. På kungens order stenades Sakarja till döds.
En arameisk här tågade mot Juda och Jerusalem. Hären utplånade alla furstar och tog byte i form av silver och guld som fanns i kungapalatsets skattkammare och i Herrens hus. Allt detta sändes till kungen i Damaskus. Arameerna lämnade Joash svårt sårad. Då sammansvor sig kungens närmaste män mot honom för att hämnas översteprästen Jojadas son Sakarja som han lät stena. De dödade Joash när han låg i sin säng och han begravdes i Davids stad, dock inte i kungagravarna. Hans son Amasja blev kung efter honom.
Regeringstid ca 840-801 f Kr. Läs mer i 2 Kung 11:1-12:21 och 2 Krön 22:10-24:27
Son till kung Joash, han var 25 år då han blev kung och regerade i 29 år. Hans mor hette Jaaddan och var från Jerusalem.
En god och gudfruktig kung men han lyckades inte helt utrota avgudadyrkan.
Han mönstrade sina härar för att strida mot edomeerna och förutom sitt eget folk lejde han dessutom 100 000 tappra krigare från Israel. En gudsman kom till kungen och sa: ”låt inte Israels här dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel, alla dessa efraimiter. Efraemiterna blev ursinniga över att bli hemskickade och återvände i vredesmod. På vägen hem överföll de judiska städer och slog ihjäl 3 000 invånare och tog byten.
Amasja segrade och tog med sig edomeernas gudar hem och tillbad dessa.
Han sände bud till Israels kung Joash och ville möte honom öga mot öga och strida, men det gick inte så bra. Eftersom Amasja hade dyrkat edomeernas gudar lät Herren Israel segra över Juda. Joash (kungen i Israel) tog Amasja till fånga och tog med honom till Jerusalem och där lade Joash beslag på guld, silver och allt som fanns i Herrens hus. När Amasja var död utsågs hans son Ussia till kung
Regeringstid ca 801-787 f Kr. Läs mer i 2 Kung 14:1-22 och 2 Krön 25:1-26:2
Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon
I Kungaboken kallas han Assarja
Ussia blev kung över Juda efter sin far Amasja, då han var 16 år och han regerade i 52 år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Han byggde staden Elad, drev jordbruk, hade vingårdar, byggde dammar för vattenförsörjningen och upprustade armén.
Så länge han dyrkade Herren lät Gud honom ha lycka med sig i strider. Han fick genom krigen stor makt och blev nu högmodig och gjorde något förfärligt. Han gick in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. Detta fick bara präster göra. Ussia blev rasande mot prästerna, som sa att han gjorde fel och då slog spetälskan ut i hans panna. Ussia var sedan spetälsk fram till sin död.
Under hans tid som sjuk(spetälsk) var det hans son Jotam som styrde riket och som blev kung efter Ussias död.
Regeringstid ca 787-744 f Kr. Läs mer i 2 Kung 15:1-7 (Assarja) och 2 Krön 26: 1-23 (Ussia).
Jotam var son till kung Ussia och blev kung efter sin far i sydriket Juda. Han var då 25 år och regerade i sammanlagt 16 år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon men han lyckades inte få folket att avstå från avgudadyrkan.
Han reparerade övre tempelporten, byggde upp städer och stadsmurar men tillät avgudadyrkan.
Jotam segrade i strider mot ammoniternas kung och segrade. Ett assyriskt hot påbörjades under hans regering men det blev betydligt allvarligare under hans efterträdare Achas tid.
Regeringstid ca 752-736 f Kr. Läs mer i 2 Kung 15:32-38 och 2 Krön 27:1-9
Achas var son till kung Jotam och blev kung när han var 20 år och regerade över Jerusalem i 16 år. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och tände offereldar åt andra gudar och brände sina söner på bål, enligt det vedervärdiga bruket som fanns hos det folk Herren hade fördrivit. Han spikar även igen templets portar.
Arams och Israels kung gjorde gemensam sak och angrep Jerusalem.
Den Israeliske kungen Pekach besegrade Juda och tog fångar. Israelerna dödade 120 000 män på en dag. På hemvägen mötte de en profet som sa: Gud var vred på Juda och därför gav dem i ert våld. Men ni har dödat med ett himmelsskriande raseri. Släpp nu era fångar som ni tagit från era bröder. Soldaterna klädde då fångarna och lät dem återvända hem.
Kungen dyker också upp i Jesaja bok. Jesaja är en hovprofet och rör sig i kungahusen. Asyriska hotet är nu nära och Jesaja kommer till kungen med en hälsning från Gud: var inte rädd, förlora inte modet. Sydriket föll inte vid detta tillfälle.
Enda möjligheten för detta folk att överleva är att de litar på gud och håller fast vid förbundet . När Achas dör blir hans son Hiskia kung i Juda
Regeringstid ca 736-715 f Kr. Läs mer i 2 Kung 16:1-19 och 2 Krön 28:1-26
Hiskia och Jesaja bad till sina fäders Gud och staden räddades
Hiskia var son till Achas och hans mor hette Avia och var Sakarias dotter. Han var 25 år när han blev kung och regerade i 29 år.
Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Kopparormen som Mose hade gjort slog han i stycken och avskaffade offerplatserna. Han rensade templet och upprättade den förfallna gudstjänsten, 2 Krön 29:3-36. Han byggde dammar och vattenledningar.
Han återinförde påskfirandet och inbjöd även de som bodde i nordriket att delta. Många skrattade åt hans inbjudan och ville inte komma. Men det blev ändå en stor skara som samlades för att fira påsk i Jerusalem.
Gud gav honom framgång i kriget mot filistéerna men då kungen inte längre ville lyda under Assyrien angrep Assyriens kung Sanherib alla befästa städer i Juda. Kung Hiskia blev rädd och skickade följande budskap till den assyriske kungen “Jag har gjort orätt. Lämna mig i fred och vänd hem så ska jag gå med på allt du ålägger mig” 2 Kung 18:14
Men trots Hiskias löfte om stora gåvor sände Sanherib en här mot Jerusalem och hade en förhandling över stadsmuren. Sanherib hånar Israels Gud och sa: tro inte på Hiskia när han säger ”Herren skall rädda oss”. Sanherib menar att det finns inga gudar som kan rädda. Men Israels Gud är inte som andra gudar. När Jerusalem ställdes inför ett allt större hot om belägring av assyrierna lät kungen gräva en tunnel under stadsmuren som ledda vatten från Gichons källa in i en damm väster om Davids stad.
Kungen sände en fråga till profeten Jesaja och hans svar var: “Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män”. Hiskia och Jesaja bad till Herren sina fäders Gud, staden räddas och Sanherib får sitt straff.
Hiskia blev sjuk men bad Herren om ytterligare tid och fick sitt liv förlängt med 15 år. Han gjorde ett allvarligt misstag genom att avslöja templets skatter för sändebud från Babylon.
Hiskia begravdes högst upp bland Davidsättens gravar och alla invånare i Jerusalem ärade honom.
Efter Hiskia blev hans son Manasse kung i Juda. En av de grymmaste kungarna i Juda historia.
Regeringstid ca 715-696 f Kr. Läs mer i 2 Kung 18:1-20:21 och 2 Krön 29-32
Det finns en gammal legend om hur Jesaja led martyrdöden. Det berättas om hur Jesaja fick det besvärligt när Hiskia dött. Han flydde då till Samarien och försökte gömma sig för Manasse som ville döda honom. Profeten hade gömt sig i en ihålig trädstam men en bit av hans mantel stack ut. När Manasse ser detta ger han order om att trädet skall sågas av på mitten.
Hebreerbrevet 11:37 står det, de blev söndersågande, kanske är det Jesaja författaren tänker på.
Manasse var son till Hiskia och regerade under en mycket lång tid, 55 år. Under den här tiden fungerar Juda mer eller mindre som en assyrisk vasallstad (lydrike). Manasse beskrivs som en grym och otroende kung som gjorde vad ont var i Herrens ögon. Hans far Hiskia var en gudfruktig och god man, hade den mäktige profeten Jesaja till vän och han och får en son, Manasse som var en av de grymmaste kungarna i Juda historia.
Han ägnade sig åt okultism, införde Baaladyrkan lät så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde hela Jerusalem. Han offrade sina sönder åt de kananeiska gudarna i Ben-Hinnoms dal. Dessutom uppförde han avgudaaltare i templet och tempelpostitution. En sen judisk tradition hävdar att han dödade profeten Jesaja.
I 2 Krön 33 kan vi läsa att Manasse under en tid hamnade i assyriskt fängelse. Under tiden i fängelset sökte han Herren och efter han blivit frisläppt återvände han till Jerusalem och rev alla avgudaaltare och befallde folket att tjäna Herren Israels Gud, men förgäves.
På grund av Manasses synd skulle Herren låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det skulle skrälla i öronen på alla som får höra om den. Han begravdes i trädgården i sitt palats och hans son Amon blev kung efter honom.
Regerinstid ca 695-642 f Kr. Läs mer i 2 Kung 21:1-18 och 2 Krön 33
Amon är son till Manasse och var 22 år då han blev kung. Han regerade 2 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och återgick till sin fars tidigare avgudadyrkan. Hans män sammansvor sig mot honom och dödade honom i hans palats. Efter honom blev hans son Josia kung
Regeringstid ca 641-640 f Kr. Läs mer i 2 Kung 21:19-25 och 2 Krön 33:21-25
Josia var bara åtta år då han blev kung efter sin far Amon. Han regerade 31 år i Jerusalem. Han var en gudfruktig och god kung och var i många avseenden lik sin farfars far Hiski. Båda hade en nära och personlig kontakt med Gud och gjorde stora ansträngningar för att få folket att vända tillbaka till Gud.
I samband med en upprustning av templet återfanns lagboken och när innehållet i boken lästes upp blev Josia förskräckt över det andliga förfallet i landet. Han rev avgudaaltare och fördrev dess präster. Det firades en påskhögtid som inte varit så omfattande sedan domartiden. Trots denna andliga upprustning profeterade Hulda den kommande domen över Juda och Jerusalem som skulle komma efter Josias död.
Mot slutet av Josias liv hotades Assyrien av Egypten. Juda blev indraget i kriget och Josia stupade vid Meggido för den egyptiska hären. Josia var mycket älskad och uppskattad av folket.
Profeten Jeremia började sin verksamhet under denna period och deltog i klagosången över den älskade döde kungen, 2 Krön 35:25. Men Jeremia kritiserar Josias reform för att den var ytlig och kom för sent. Ogräset måste rensas bort innan man sår, det går inte att så bland ogräs. Det ser bra ut ett tag men fungerar inte och det kommer att visa sig i framtiden. När Josia dör återfaller folket i det negativa beteendet med ondska och avgudadyrkan.
När Josia dör blir hans son Joachas kung
Regeringstid ca 640-609 f Kr. Läs mer i 2 Kung 21:24-23:30, 2 Krön 33:25-35:26 och Jer 1-3, 22:11-17
Under kung Josias tid firas åter påskhögtiden i Jerusalem
Joachas var Josias son och han regerade tre månader i Jerusalem. Joachas var en ond kung och ledde Juda tillbaka till avgudadyrkan.
Farao Neko som var orsaken till Josias död höll Juda i ett järngrepp bland annat genom ett hårt skattetryck. Neko fängslade Joachas och förde honom till Egypten där han dog.
Regeringstid ca 609 f Kr. Läs mer i 2 Kung 23:30-24 och 2 Krön 36:1-4
Egyptens farao Neko utsåg Eljakim som var Joachas bror till kung Han var 25 år när han blev kung, regerade i 11 år och gjorde vad ont var i Herrens ögon. Neko ändrade hans namn till Jojakim och han regerade som vasallkung, först under Egypten och senare under Babylon.
Under Jojakims tid ändrades den politiska situationen. Babylon fördrev egyptierna och blev de nya världshärskarna. Även Assyrien hade fallit för den nya stormakten omkring 610 f Kr
Templet berövades alla sina skatter under Jojakims tid och fördes till Babylon tillsammans med en första omgång krigsfångar bland vilka Daniel fanns.
Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Regeringstid ca 609-598 f Kr. Läs mer i 2 Kung 23:34-24:5 och 2 Krön 36:5-7
Jojakin var son till Jojakim och var 18 år då han blev kung och regerade 3 månader i Jerusalem.
Kung Jojakin och en andra grupp krigsfångar fördes till Babylon under hans korta regeringstid. Hans farbror Sidkia blev kung efter honom
Regeringstid ca 598 f Kr. Läs mer i 2 Kung 24:6-16, 25:27-30 och 2 Krön 36:8-10
Den babyloniske kungen insatte Jojakins farbror Mattanja som kung och ändrade hans namn till Sidkia. Sidkia var Juda rikes tjugonde och siste regent. Han föraktade Herrens ord, hans profeter och varningsord. Han bröt också med kung Nebukadnessar.
Herren blev vred och hans vrede kunde inte längre hejdas. Herren gav hela Jerusalem och dess invånare i Nebukadnessars våld. Landet intogs av babyloniska styrkor och judarna fördes bort i fångenskap till Babylon 586 varifrån deras ättlingar återvände 50 år senare.
Salomos templet brändes och Jerusalem lades i ruiner innan Sidkia torterades och fördes till Babylon som fånge tillsammans med en tredje och sista grupp medborgare
Regeringstid ca 597-586 f Kr. Läs mer i 2 Kung 24:17-25:21, 2 Krön 36:10-21
Kungen i Juda var lydkung åt först Egypten och sedan Babylon
Kan det bli värre? Två riken har gått under, två huvudstäder har krossats. Den siste kungen får ögonen utstuckna, slås i bojor och förs bort till Babylon. Nu börjar den babyloniska exilen och det finns knappt något kvar av vare sig folket eller templet. Kanske var det 25-30 tusen som fördes till Babylonien. Resten, de gamla o sjuka som man inte hade någon användning för, fick vara kvar i Jerusalem. Den totala katastrofen, alla drömmar är borta, hela Gudsprojektet är lika bra att glömma.
Folket finner sig snart till rätta i Babylonien. Judarna sattes inte i fängelse utan det var främst en gigantisk folkomflyttning. Det gällde att få bort judarna från Jerusalem så det inte blir några nya uppror.
Vad hände med orden att inget ska hända folket så länge dom håller Herren sin Guds bud -folket höll inte hans bud. Har Gud övergett sitt folk nu? Men historien fortsätter när det ser som mörkast ut, Gud fortsätter och ger inte upp.
Nordriket Israel och 19 kungar
När Israels folk fick nog av sin splittrade ledningsorganisation med självständiga stammar begärde de att få en kung. Den förste, Saul, visade sig olämplig, men övergången till den andre, David, ledde till inbördeskrig.
Från urhistorien Adam och Eva till Esters bok, de judiska flickan som blir drottning i Persien. Alla bibelcitat är Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet