Runsten med inskrift från 1000-talet efter kristus.
Text: Hök reste denna sten efter den duktige unge mannen och gjorde detta kummel efter sin son, den allgode drängen.
Hök reste efter en duglig ung man minnesmärke efter sin son.......en mycket god ung man. Han hette Grimar.
Stenen hittades 1962, som grundsten under tornets norra mur.
På Viby kyrkogård står fyra runstenar. Var har dessa stått en gång i tiden? Det vet väl ingen. När medeltidskyrkorna byggdes, lade murmästarna ofta in runstenar i väggarna eller som tröskelstenar. De placerades också någon gång som grundstenar. Så var t.ex. fallet med den senaste funna i Viby. Vid tiden för kristendomens utbredning i vårt land var religion och magi på många sätt så att säga invävda i varandra. Lade man in en runsten i kyrkans vägg eller som tröskelsten i kyrkporten, var man åtminstone inom kyrkans väggar skyddad för onda makters krafter. Den runristade stenen blev, trodde man, till välsignelse för naturmänniskan. Viby sockens märkligaste runsten, dock icke den vackraste, är den topphuggna som står i kyrkogårdens östra kant. Fornforskaren C.F. Nordenskjöld lät år 1871 resa denna sten, som han vid besök i Viby kyrka fann vid kordörrens tröskel. Stenens överdel hittades 1904 på Viby Lilla Källgårds ägor och fotograferades tre år senare av Erik Brate. Ingenting åtgjordes dock för att sätta ihop de båda delarna.
Den topphuggna stenen
Text: Sigborg reste stenen efter Gunnar, sin make.
Den kompletta runtexten tyddes lyckligtvis av Brate. Arkelogen och fornforskaren Arthur Nordén besökte för ett antal år sedan Viby i den vällovliga avsikten att söka efter toppstycket. Om detta berättar han bl.a. ” Jag ägnade vid mitt besök sommaren 1946 mycken tid åt att undersöka stensamlingarna på den ifrågavarande långa åsen ända bort till det stora gravfält, som avslutar densamma, utan att kunna anträffa runstensfragment”.
En andra runsten även den lagd som tröskelsten i den norr om tornet liggande utbyggnaden, förr använd som materialbod, står sedan år 1962 på kyrkogården, nordost om kyrkan. Runorna är utnötta på ena kanten. Den senaste funna runstenen i Viby upptäcktes i juli 1962 vid restaureringen av kyrkan. Stenen låg som grundsten med ristningen nedåt under tornets norra mur, omkring en halv meter under den nuvarande marknivån. Ett nytt golv skulle läggas in i den norra tillbyggnaden. Vid grävningsarbetena blottades torngrunden, där en stor sten, som räckte nära en halv meter utanför grunden, blev synlig. Ett stycke av kanten slogs då av. Kyrkvärden Denver Wurnell tittade på skärvorna och fann att de var ristade. Fyndet rapporterades till professor Jansson, som undersökte stenen och föranstaltade om dess borttagande ur grunden, lagning, resning och uppmålning. Så fick Viby ännu en sevärdhet, den märkligaste av dem alla. Runstenen står vid tornets nordvästra hörn, alldeles vid kyrkans ingångsport.
Förutom dessa tre runstenar på kyrkogården står där också en enbart en korsristad sten. Hemmansägare George Johansson har berättat, att denna sten hittades hösten 1911 i gamla skolans trädgård, där skolbarnen under sin lärares ledning odlade upp ett trädgårdsland. Följande sommar restes den på kyrkogården. Professor Sven B.F Jansson antyder i en uppsats i tidskriften Fornvännen (1965), att denna korsristade sten antagligen en gång i tiden stått vid sidan om den märkliga runsten, som upptäcktes år 1962.
Den korsristade stenen
Den fjärde stenen står intill den topphuggna stenen på kyrkogården.
Text: Toste reste stenen efter Östen, sin måg.
Källa ur boken: Viby Socken
Framför västra ingången är rest en vacker och originell gravsten över Anders Persson från Bränngården, död 1752. I relief ser man den döde knäböja under nådens sol invid Kristus på korset samt en man och en våg, i vars ena skål Kristi blod flyter och väger upp den andra skålen, som tyngs av lagens tavlor och döden.
Hök reste efter en duglig ung man minnesmärke efter sin son.......en mycket god ung man. Han hette Grimar.
Stenen hittades 1962, som grundsten under tornets norra mur.
På Viby kyrkogård står fyra runstenar. Var har dessa stått en gång i tiden? Det vet väl ingen. När medeltidskyrkorna byggdes, lade murmästarna ofta in runstenar i väggarna eller som tröskelstenar. De placerades också någon gång som grundstenar. Så var t.ex. fallet med den senaste funna i Viby. Vid tiden för kristendomens utbredning i vårt land var religion och magi på många sätt så att säga invävda i varandra. Lade man in en runsten i kyrkans vägg eller som tröskelsten i kyrkporten, var man åtminstone inom kyrkans väggar skyddad för onda makters krafter. Den runristade stenen blev, trodde man, till välsignelse för naturmänniskan. Viby sockens märkligaste runsten, dock icke den vackraste, är den topphuggna som står i kyrkogårdens östra kant. Fornforskaren C.F. Nordenskjöld lät år 1871 resa denna sten, som han vid besök i Viby kyrka fann vid kordörrens tröskel. Stenens överdel hittades 1904 på Viby Lilla Källgårds ägor och fotograferades tre år senare av Erik Brate. Ingenting åtgjordes dock för att sätta ihop de båda delarna.
Den topphuggna stenen
Text: Sigborg reste stenen efter Gunnar, sin make.
Den kompletta runtexten tyddes lyckligtvis av Brate. Arkelogen och fornforskaren Arthur Nordén besökte för ett antal år sedan Viby i den vällovliga avsikten att söka efter toppstycket. Om detta berättar han bl.a. ” Jag ägnade vid mitt besök sommaren 1946 mycken tid åt att undersöka stensamlingarna på den ifrågavarande långa åsen ända bort till det stora gravfält, som avslutar densamma, utan att kunna anträffa runstensfragment”.
En andra runsten även den lagd som tröskelsten i den norr om tornet liggande utbyggnaden, förr använd som materialbod, står sedan år 1962 på kyrkogården, nordost om kyrkan. Runorna är utnötta på ena kanten. Den senaste funna runstenen i Viby upptäcktes i juli 1962 vid restaureringen av kyrkan. Stenen låg som grundsten med ristningen nedåt under tornets norra mur, omkring en halv meter under den nuvarande marknivån. Ett nytt golv skulle läggas in i den norra tillbyggnaden. Vid grävningsarbetena blottades torngrunden, där en stor sten, som räckte nära en halv meter utanför grunden, blev synlig. Ett stycke av kanten slogs då av. Kyrkvärden Denver Wurnell tittade på skärvorna och fann att de var ristade. Fyndet rapporterades till professor Jansson, som undersökte stenen och föranstaltade om dess borttagande ur grunden, lagning, resning och uppmålning. Så fick Viby ännu en sevärdhet, den märkligaste av dem alla. Runstenen står vid tornets nordvästra hörn, alldeles vid kyrkans ingångsport.
Förutom dessa tre runstenar på kyrkogården står där också en enbart en korsristad sten. Hemmansägare George Johansson har berättat, att denna sten hittades hösten 1911 i gamla skolans trädgård, där skolbarnen under sin lärares ledning odlade upp ett trädgårdsland. Följande sommar restes den på kyrkogården. Professor Sven B.F Jansson antyder i en uppsats i tidskriften Fornvännen (1965), att denna korsristade sten antagligen en gång i tiden stått vid sidan om den märkliga runsten, som upptäcktes år 1962.
Den korsristade stenen
Den fjärde stenen står intill den topphuggna stenen på kyrkogården.
Text: Toste reste stenen efter Östen, sin måg.
Källa ur boken: Viby Socken
Framför västra ingången är rest en vacker och originell gravsten över Anders Persson från Bränngården, död 1752. I relief ser man den döde knäböja under nådens sol invid Kristus på korset samt en man och en våg, i vars ena skål Kristi blod flyter och väger upp den andra skålen, som tyngs av lagens tavlor och döden.