Lena Höglund, församlingspedagog, inledde vandringen med att förklara skillnaden på de olika högtiderna Halloween och Allhelgona. Sedan fick de prata om sorg med Helena Andersson, kyrkomusiker. Tillsammans hjälptes de åt att sätta ord på vad sorg är, hur det kan kännas och hur det kan förändras under tiden. Som en symbol för hur det kan kännas att bära på sorg fick alla en varsin sten som var kantig, lite vass och inte alls så skön att ha i handen. Stenen skulle de hålla kvar i handen under resten av vandringen.
Robert Axelsson, diakoniassistent, hade många spännande symboler och saker att visa framme vid altaret som användes förr och nu vid begravningar. Bland annat berättade han att förr i tiden användes begravningsgodis som gavs bort till besökarna som ett minne från begravningen. Idag delas inget godis ut vid begravningar men Forshaga-Munkfors församling delar ut nallar till alla barn som kommer på begravningen som ett minne och en tröst att krama om när det känns ledsamt.
I slutet av vandringen fick eleverna lämna ifrån sig den kantiga stenen och i utbyte fick de en slätare sten som var bättre att hålla i tyckte de flesta. Stenen är en symbol för att sorgen inte försvinner, men under tiden så blir den lättare att bära. Avslutningsvis fick eleverna tända ljus i ljusbäraren.