Skåpets utsida

Målningen nere till vänster

Från vänster Maria från Magdala, med attributet alabasterflaska och långt hår. Det ska påminna om hur hon gjöt välluktande olja över Jesus och torkade med sitt hår.

I mitten Longinus, med attributet spjut. Med detta spjut skall han ha stungit Jesus i sidan så att blod och vatten föll ut. Lite av det skall ha stänkt i hans ögon.
Han hade länge haft mycket dålig syn, men fick omedelbart synen åter både kroppsligen och andligen. Genast blev han omvänd och yttrade orden, ”Den mannen måste ha varit Guds son” (Mark 15:39). 
De röda kläderna vittnar om hans omfattande martyrium, lidande för sin tro.

Till höger i bilden Marta, som bär attributet aspergil (verktyg i form av en svamp på en pinne) och ett vigvattenkar. Hon står på ett monster som hon har besegrat. Enligt Legenda Aurea sattes Marta tillsammans med sina syskon Maria
och Lasaros efter Jesu himmelsfärd i en båt som varken var utrustad med åror, segel eller roder och skickades ut i Medelhavet. Genom den helige ande angjorde båten i Marseille. Därifrån gick man inåt landet och omvände många
till tron. 
I floden Rhöne nära Avignon fanns en drake, som beskrivs som mycket farlig och svårdödad. Ett huvud som ett lejon, svans som en orm, med vingar på vardera sida. Den kunde inte dödas med vapen eller stenar och var stark som tolv lejon eller björnar. Den dödade allt som passerade och sänkte skepp. När draken var under angrepp, sprutade den avföring, genomskinlig som glas. Allt som det träffade brändes som av eld. Man bad Marta gå och ta itu med draken och hon hittade den medan den höll på att äta upp en man. Hon kastade vigvatten på draken och höll upp ett kors. Draken blev stilla som ett lamm och människor från bygden kunde med gemensamma krafter döda den.

Målningen nere till höger

St. Helena, Konstantin och Veronica. Helena (248–330) håller i sin hand en bok, men framför allt håller hon i sin andra hand det så kallade sanna korset. Helena var kejsarinna och mor till Konstantin den store. Hon var den som introducerade honom till den kristna tron.

Konstantin gav henne obegränsad tillgång till statskassan med uppdrag att hitta reliker från tidig kristen tid. Hon reste mellan 326 och 328 i provinsen Palestina, bland annat till Jerusalem. Flera av de äldsta kyrkorna, bland annat födelsekyrkan i Betlehem ska ha grundats av henne.
Hadrianus hade runt år 130 återuppbyggt mycket av Jerusalem, som förstörts av romarna. Bland annat hade han byggt ett tempel tillägnat Jupiter nära Golgata, på den plats där Jesu grav enligt traditionen ska ha legat.

Helena lät riva templet och starta utgrävningar. Man fann då enligt en samtida berättelse tre kors. Helena begärde en prövning av vilket som skulle kunna vara Jesu kors, genom att låta en döende kvinna röra vid korsen. De två första gjorde ingen skillnad, men då hon rörde vid det tredje tillfrisknade hon omedelbart. På platsen för fyndet lät hon grunda den heliga gravens kyrka.

I mitten hennes son St Konstantin den store (272–337), som under sin regeringstid först tillät kristendom och alla andra religioner, själv blev en kristen och gjorde kristendomen till en priviligierad religion. 
Under hans regeringstid sammankallades det första konciliet i Nicaea. Det skulle dröja ytterligare ett par årtionden efter hans död innan kristendomen blev statsreligion.

Den tredje figuren är St Veronica, ett namn hon givits med anledning av den svetteduk hon enligt legend ska ha givit Jesus att torka blod och svett från sitt ansikte med. På duken ska en perfekt avbild av hans ansikte ha fastnat. Vera betyder just sann på latin, och ikon, den andra delen, betyder på grekiska avbild.