Erland Forsberg är teolog och prästvigd i Borgå stift i Finland. Han är också fil kand i konstvetenskap gick i lära hos Robert de Caluwé i Esbo i Finland där han lärde sig ikonmåleri enligt traditionell teknik. På sjuttiotalet undervisade han vid Oskarshamns folkhögskola. Nu har Erland Forsberg verkat som ikonmålare i Sverige i trettio år.
Utställningen är sammanställd av Göteborgs stift. Fotografierna är tagna av Mikael Ringlander som 2012 dokumenterade Erland Forsbergs arbete. Bilderna beskriver Erlands arbete med ikonerna, från bönen som inleder arbetet, till pärllimmet, äggulan, bladguldet och slutligen spraylacken som läcks på i sex till åtta tunna skikt med en halvtimmes torkning mellan varje.
.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c0%2c1920%2c1080&w=1680)
Fönster mot himlen
En bra ikon ska man kunna se på i en halvtimme varje dag, konstaterar ikonmålare Erland Forsberg. Bilderna i domkyrkans nya utställning berättar om Erland Forsbergs tålmodiga omsorg för att framställa en ikon.
Ikoner och hädelse
En föredragsserie i Göteborgs domkyrka söndagar kl. 15.
9 oktober
Ola Sigurdsson: Ikoner och hädelse – teologi om bild
16 oktober
Owe Wikström: Att se och bli sedd – om ikonens hemlighet
23 oktober
Erland Forsberg: Ikonen – att öppna sitt inre rum
30 oktober
Marie Fahlén: Kristusbilden – tradition och utmaning
En ikon är en religiös avbildning av Kristus, ibland framställd som allhärskare, pantokrator med den heliga skrift i vänsterhanden och högerhanden lyft i en välsignande gest.
Ikonen vördas i bön och andakt, och genom sin helighet blir ikonen mer än en avbildning, den blir en representation av det himmelska – ett fönster mot himlen. Ikonen har sitt ursprung i den tidiga kyrkan och hänger samman med bildstriden som bottnar i Andra moseboks text: Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild. Ikonen av det slag som vi känner fick sin form i sjunde och åttonde århundradet efter Kristus och blev vanlig i svenska kyrkor i slutet av 1900-talet.