.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c96%2c1920%2c1080&w=936&ra=1.6&c=85)
Nyhet / Publicerad 30 juni 2021 / Ändrad 2 juli 2021
Parkslide, gul skunkkalla, jättebalsamin, jätteloka och lupiner – vackra växter men också invasiva. De finns på flera av våra kyrkogårdar.
Några av arterna som finns på kyrkogårdarna är med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter som vi är skyldiga att bekämpa enligt lag. Det gäller jättebalsamin, jätteloka och gul skunkkalla.
Det finns ännu inga lagstadgade skyldigheter när det gäller parkslide och blomsterlupin. Vi försöker ändå hindra dem från att föröka sig eftersom de hotar den biologiska mångfalden genom att de snabbt breder ut sig och bildar täta bestånd som tar död på annan växtlighet.
Gul skunkkalla finns på Billdals kyrkogård i bäcken som rinner över kyrkogården. Den sprids främst genom frön från blomman. Vi bekämpar den genom att gräva upp plantorna med rötterna innan de blommar.
- 2020 grävde vi bort sammanlagt 97 plantor. I år fanns det bara 34 plantor. Så det märks att insatserna ger effekt, säger planerare Jaana Rintala Berndtsson som samordnar bekämpningen.
Jätteloka finns framför allt på Kvibergs kyrkogård. Den sprids med frön från blommorna. Vi slår den, iförda skyddsutrustning för att inte få hudskador av växtsaften. Tillsammans med solljus kan den orsaka blåsor och sår på huden. Hittills har vi slagit den med trimmer, men planen är att utbilda ett tiotal kyrkogårdsarbetare i att slå med lie. Både för att bekämpa jättelokan och för att slå höggräs, alltså gräs som vi låter växa sig högt på flera kyrkogårdar för att främja den biologiska mångfalden.
Jättebalsamin finns på Gunnareds, Angereds, Fridhems och Säve kyrkogårdar. Den bekämpar vi genom att dra upp hela plantan.
- Man får ganska lätt med sig rötterna. Men man måste göra det vid rätt tidpunkt. Gör man det för tidigt kan det komma en ny planta. Samtidigt får den inte hinna bilda frökapslar så den kan sprida sig, förklarar Jaana Rintala Berndtsson.
Blomsterlupin har vi lite varstans, det största beståndet finns på Västra kyrkogården. Den sprids främst genom frön men kan också spridas med rötter. Vi klipper lupinerna innan de går i frö. Det kan kännas sorgligt att slå av dem när de är som vackrast, men det är nödvändigt för att hindra dem från att breda ut sig.
Parkslide finns på kyrkogårdarna Kviberg, Västra, Nya varvet, Fridhem och Östra. Den sprids med rötter och stamdelar. Parkslide ska man inte gräva upp, eftersom risken då är stor att rotbitar sprids och varje liten bit kan bilda en ny planta. Vi använder i stället kemisk bekämpning.
- Det enda effektiva sättet är att pensla bladen med glyfosat, kanske mer känt under produktnamnet Roundup. Det går så småningom ner i rötterna och dödar dem, säger Jaana Rintala Berndtsson.
Glyfosat är inte giftigt för människor eller däggdjur, men kan ha viss påverkan på vattenlevande organismer, berättar vår miljöingenjör Hanna Hermansson.
- Därför är det viktigt att man utför bekämpningen när det är uppehåll, så att inte giftet följer med regnvattnet ner i marken. På bladen och på markytan bryts det däremot snabbt ner av mikroorganismer. Det är inte farligt att ta på bladen som vi penslat på, men vi skyltar där vi har bekämpat, tillägger hon.
Hanna har nyligen varit och tittat på Nya Varvets kyrkogård där vi penslade med glyfosat i början av juni. Bladen på parksliden har börjat vissna och det ser ut som om behandlingen ger effekt. Vi upprepar penslingen i september och vi kommer att behöva bekämpa parksliden i flera år för att bli av med den.
Några av våra medarbetare har redan gått kurs i lagstiftning kring de invasiva främmande arterna och hur de ska bekämpas. Till vintern planerar vi en utbildning för alla kyrkogårdsarbetare, grävare och vårt anläggningslag så att de ska känna igen arterna och veta vad man bör göra - eller inte göra - för att bekämpa dem.
Läs mer om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets sida: