I begravningsgudstjänsten tar församlingen och de sörjande avsked och överlämnar den som har avlidit åt Guds barmhärtighet. Vid begravningen kommer såväl sorgen och dödens allvar som hoppet och uppståndelsens ljus till uttryck.
Den dubbelhet av död och liv, mörker och ljus som finns i varje människas liv och i korsets evangelium sätter sin prägel på begravningen, men sorgen och döden får en ny och annorlunda karaktär, när den bärs upp av uppståndelsens och den himmelska lovsångens ton.
Kyrkan är huvudman för hela begravningsväsendet och har ansvar för såväl kyrkliga som borgerliga begravningar, att god service upprätthålles, att våra kyrkor är tillgängliga och att gravplats kan anvisas på samtliga kyrkogårdar inom pastoratet. Om den avlidne utträtt ur Svenska kyrkan och anhöriga likväl önskar en begravning enligt Svenska kyrkans ordning, skall de anhöriga informeras om alternativa ceremonier eftersom ett utträde ur kyrkan bör respekteras.
Det ligger inom prästens själavårdsansvar att under särskilda omständigheter göra eventuella undantag från den regeln (KO Kap. 42 § 9). Beslut om begravningsgudstjänst fattas då av kyrkoherden.
Det pastorala handlandet i samband med dödsfall och begravningsgudstjänst är en viktig del av kyrkans själavård. Präst och församling skall visa omsorg om människor i dödens närhet och så långt det är möjligt respektera deras behov och förväntningar.