Mer om dopet
Det kristna livet är inte enbart en ”andlig” upplevelse som berör en religiös dimension av tillvaron. Dopet handlar om hela livet. Dopet fungerar som meningstolkare, vilket är ett genuint mänskligt behov och som även samspelar med människors behov av att i vår tid söka helhet och mening i ett postmodernt samhälle som är fragmentariskt och där meningen inte självklart kan uppfattas.
Vid dop av barn hjälper oss dopgudstjänsten att uttrycka glädje och tacksamhet över att få ta emot ett barn. Dopgudstjänsten hjälper oss också att ordna tillvaron och dess roller. Vid dop får de nya föräldrarna sin roll legitimerad och sanktionerad av släkten. Det gäller också mor- och farföräldrarollerna.
Dopet är ett sakrament som innebär livsgemenskap med Jesus Kristus. Dopet hjälper oss att införliva och tyda vad det innebär att leva som människa och kristen. Dopet leder in i gemenskap i den kristna församlingen. ”Alla är vi… genom tron Guds barn, i Kristus Jesus. Är vi döpta in i Kristus har vi också iklätt oss Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är vi ett i Kristus Jesus” (Gal 3:26-28, jfr 1 Kor 12:13-14).
Ibland ställas frågor om dopet utifrån utgångspunkter som berör olika religioner. Välkommen att kontakta församlingens präster för samtal. Se även ”De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext” av biskoparna i Svenska kyrkan.
Om dopet i Bibeln
Dopets vatten kan liknas vid det fostervatten som omsluter barnet i livmodern. När barnet föds rinner fostervattnet ut. Denna första erfarenhet i livets början ligger djupt i människans medvetande. Vatten och födelseförknippas med nytt liv och en ny början. Så används även symboliken i Bibeln. När Israels folk befrias ur slaveriet i Egypten liknas Gud vid en kvinna som har födslovåndor och som föder (Jesaja 66:7-9). I Johannesevangeliet har Jesus ett samtal med farisén Nikodemos. Att komma in i Guds rike liknas vid att bli ”född på nytt” (Joh 3:3, 5).
I mänsklig erfarenhet är vatten en hotfull makt, som tsunami, översvämningar eller häftiga stormar. I bibliskt bildspråk sägs också vatten vara ett hot mot livet. Gud skapar kosmos ut ur kaos, de stora vattnen delades och land kunde få ett fäste (1 Mos 1:6-10, jfr Job 26:12-13, 38:8-11). Vattnet betraktades som kaosmakt som Gud håller undan. Syndafloden tolkas som att Gud låter vattenmassorna dränka jorden. Regnbågen är ett tecken på löfte om att Gud inte skall låta detta ske igen (1 Mosebok 9:12-17, jfr Psalm 18:16). Gud härskar över vattnet (Psalm 89:9-10). I dopets vatten symboliseras människans kamp mot det som hotar livet. Liksom Jesus Kristus dog och genom sin uppståndelse besegrade dödens makt, dör den som döps med Kristus och får del i Kristi seger över dödens kaosmakter (Kol 2:12-15, Rom 6:1-5, jfr 1 Petr 3:18-22 som även refererar till berättelsen om syndafloden och Noaks ark).
Bilden som knyter resa till vatten ligger nära bilden av vatten som hotfull makt. I människans historia har resa över vatten varit förknippat med fara. Att bryta upp och lämna ett område för att resa till ett annat kräver oftast färd över någon form av vattensamling. I Gamla testamentet läser vi om Israels uttåg ur Egypten och hur folket tar sig över till andra sidan Röda havet (2 Mosebok 14). Paulus knyter an till berättelsen i 1 Kor 10:1-2. Att döpas blir en handling som uttrycker uppbrott, att ompröva ett sätt att leva, lämna det bakom sig och ”på andra sidan vattnet” fortsätta sin livsresa med förändrade perspektiv.
Vatten är också en symbol av förnyelse. Att få dricka eller bada i vatten, särskilt när det är varmt, släcker törst och skänker tillfredsställelse. Att döpas är att förnyas och som tecken på den uppfriskande kraft som dopet ger förknippas Anden med dopet så att den som döps ”dricker” av Anden (1 Kor 12:12-13, jfr 10:4). Anden liknas i Johannesevangeliet vid ”levande vatten” (Joh 7:37-39). Läs vidare: ”Leva i dopet. Brev från biskoparna i Svenska kyrkan”