Jag växte upp i en muslimsk familj i Irak.
Jag är biologiskt född till pojke, men redan från det att jag var 2-3 år kände jag att jag är flicka.
Mina föräldrar lät mig vara och ”spelade” med i min ”flickalek”. När jag sen kom i puberteten blev det svårare och mina föräldrar förstod att jag inte skulle ändra mig. För min skull och även deras skickade de iväg mig från staden jag växt upp i.
Jag hade turen att komma som kvotflykting till Sverige och genom stöd och hjälp från olika organisationer i Sverige har jag genomgått könskorrigerande behandling med många operationer. Idag lever jag som kvinna och jag har ett bra liv.
Jag har ingen kontakt med min familj, antagligen har de sagt att jag är död.
Salim
Salim
I was brought up in a Muslim family in Irak.
I was born as a biological boy but already at 2–3 years of age I felt I was a girl.
My parents let it alone and ”played along” in my girliness. It took a much more difficult turn when I reached puberty and my parents understood it was not a phase.
I was sent away, for both my and their sake.
I was fortunate to become a quota refugee to Sweden and by the help of different organisations I now live well as a woman after receiving sex reassignment treatment.
I have no contact with my family, they have probably told people I am dead.
Salim
Vartuin Irakissa muslimiperheessä.
Synnyin biologisesti pojaksi, mutta jo 2-3 vuoden ikäisestä lähtien tunsin olevani tyttö.
Vanhempani antoivat minun ”leikkiä” tyttöleikkiäni. Murrosiässä asiat hankaloituivat ja vanhempani tajusivat, etten aio muuttua. ”Kaikkien” hyväksi minut lähetettiin pois synnyinkaupungistani.
Onnekseni pääsin kiintiöpakolaisena Ruotsiin, jossa eri organisaatioiden tuilla ja avuilla pystyin toteuttamaan sukupuolenkorjausprosessin. Elän nykyään onnellista elämää naisena.
Minulla ei ole mitään yhteyttä perheeseeni.
He todennäköisesti kertovat ihmisille minun kuolleen.
Aikuiskasteen kautta voisin vapautua häpeästä ja syyllisyydestä.