Begravning - sorg och hopp

– Vi tror inte att livet är slut med graven, utan att det finns ett hopp och en framtid. Du är inte ensam utan en del av ett större sammanhang, säger Christoph Gamer, präst i Göteborgs domkyrkopastorat.

– Om du själv inte är troende eller är sökande är det väldigt trösterikt att det finns andra som tror att det finns något mer kvar än bara minnen, säger Christina Wagner.

Hon förlorade sin pappa Jochen under coronapandemins första år, sommaren 2020. När han under våren blev inlagd på sjukhus kunde inte hon, mamma Ilse eller övriga familjen besöka honom förrän han fick komma hem några månader. När han sedan dog var det Christoph som förrättade begravningen.

– Pappas begravning var helt fantastisk. Det är svårt att förstå hur man kan vara så ledsen och ändå tycka att allt är så otroligt bra. Mamma sa direkt att ”när jag dör vill jag ha samma kista och samma blommor”. Vilket var lite speciellt, för min pappa var från Rhendalen, så kistdekorationen bestod bland annat av vindruvor.

Det personliga syns i detaljerna

Då var hennes mamma fullt frisk, men i december samma år fick hon en stroke. Hösten 2023 dog hon efter en tids sjukdom.

– Jag är så glad att hon nämnde de där sakerna när pappa begravdes, för jag tycker det är svårt att prata om. Men eftersom mamma sa det visste jag ju precis hur hon ville ha det och det gjorde det mycket lättare när vi sen skulle planera hennes begravning.

Enda svårigheten var att Ilse begravdes i oktober och då är det inte lika lätt att få tag i vinrankor som under sommarhalvåret. Men tack vare goda vänner löste det sig.

– Svenska kyrkan har en ordning för begravningsgudstjänst som vi alltid följer, men utöver det försöker vi vara lyhörda och fånga upp de anhörigas önskemål. Det kan handla om allt från kistdekorationer till vilken musik som spelas, säger Christoph Gamer.

Just musiken är oftast något som behöver diskuteras lite extra. Många vill ha med en inspelad version av den dödas favoritlåt under begravningsgudstjänsten, snarare än att den framförs av en solist eller spelas på minnesstunden. Det går oftast att lösa rent tekniskt, men blir sällan bra när musiken filtreras genom kyrkans högtalare.

– Det blir en annan klang i rummet med levande musik och helhetsupplevelsen blir finare. I kyrkan har vi dessutom många otroligt skickliga musiker som kan ge värdefulla tips om musiken. Det är också därför jag alltid rekommenderar psalmsång. Psalmerna ger alla som är där något att vara delaktiga i.

Hur vill du ha din begravning?

Att hitta rätt musik eller bestämma vilken kyrkogård den döda ska vila på är bara några av alla de beslut som behöver fattas i samband med en begravning. För den som själv vill vara med och bestämma hur allt ska bli är det viktigt att berätta för sina närmaste om sina önskemål. För den som inte orkar, vill eller har någon att prata med går det också bra att lämna skriftliga önskemål, ett så kallat vitt arkiv.

– Det är många frågor att ta ställning till och ibland kan det praktiska ta över när någon dött. Men om det går vill jag helst börja i andra änden och fråga: hur mår du just nu, vad behöver du, säger Christoph Gamer.

När en anhörig dött ringer de allra flesta först till begravningsbyrån, som i sin tur kontaktar den församling där begravningen ska hållas. Det behöver inte vara där den döda bott, en begravning kan hållas i vilken kyrka eller vilket kapell som helst, bara det finns plats. För den som väljer någon av domkyrkopastoratets kyrkor finns många olika kyrkorum att välja på, med ett stort utbud av olika instrument.

– Det går också bra att ringa mig först, jag välkomnar alltid ett samtal. Då får jag omedelbart en känsla för hur den som ringer mår och om det behövs kan jag fråga: vill du att jag kommer nu på en gång?

Att låta den avlidna ta plats

När det är bestämt vilken präst som ska förrätta begravningsgudstjänsten träffar denna de närmast sörjande för att planera begravningen och få veta mer om den döda. Det kan ske i hemmet eller i kyrkan, beroende på vad som känns bäst för de anhöriga.

– För mig är det viktigt att den som avlidit skiner igenom under begravningsgudstjänsten, så jag uppmuntrar anhöriga att berätta så mycket som möjligt. Jag kommer inte att återberätta allt i kyrkan, men berättelserna hjälper mig att fånga en bild av den som dött. För mig är det viktigaste att livet får ta plats, vi har alla vår unika berättelse och den ska få vara med, säger Christoph Gamer.

– Som anhörig vill man gärna att deras personligheter kommer fram, säger Christina Wagner.

En begravning är till för alla som sörjer och vill ta farväl av den döda. Den avlidna kan vara någon i familjen, en släkting, vän eller någon som betytt mycket även om ni inte träffats så många gånger. Till en begravningsgudstjänst är alla välkomna. Ibland händer det dock att de anhöriga anger att ”begravningen sker i kretsen av de närmaste”, vilket betyder att de inte önskar att några andra än familjen är med. Då kan det kännas bättre att i stället besöka graven vid ett senare tillfälle eller att vara med i kyrkan vid själaringningen, då den dödas namn läses upp för församlingen och kyrkklockorna ringer för alla som har avlidit. Bor du långt bort eller av andra anledningar inte kan vara med på begravningen kan det vara fint att besöka en kyrka nära dig vid något annat tillfälle, för att tända ett ljus och minnas.

Leva vidare trots sorgen 

För den som behöver någon att prata med har Göteborgs domkyrkopastorat sorgegrupper där anhöriga träffas och delar med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter.

– Det finns en stor efterfrågan även långt efter dödsfallet. Det är väldigt vanligt att så länge det finns praktiska saker att sköta så skjuts sorgen på framtiden. Det är först när allt sådant är över som många känner att det blir riktigt djupt och tungt, säger Christoph Gamer.

– För mig har det gått ganska lång tid, men jag är fortfarande ledsen. Jag tog med en god vän till en sorgegrupp vid ett tillfälle och satt själv med och lyssnade. Det var väldigt nyttigt för mig, säger Christina Wagner.

Det är också bra att vara medveten om att endast den som är medlem i Svenska kyrkan har rätt till en kyrklig begravning. Om den döda inte varit medlem går det att få särskilt tillstånd av kyrkoherden i den församling där den tänka begravningsakten ska hållas. Men det är inte säkert att hen säger ja.

– Det finns inget standardsvar, det beror på vilka önskningar den döda hade och varför hen inte var med i kyrkan. Vad de anhöriga vill är viktigt, men vi måste också respektera hur den som har dött ville ha det, säger Christoph Gamer.

Blir det ja är det också viktigt att veta att hela kostnaden för begravningsgudstjänsten då betalas av de anhöriga. För den som är medlem tillkommer inga kostnader i kyrkan.

Men det är inte bara under begravningen som du är välkommen att minnas den som har dött. Alla är alltid välkomna att komma till kyrkan för att sitta ner en stund och minnas, tända ett ljus eller prata med en präst eller diakon, oavsett om du själv är troende, ateist eller tillhör en annan religion. 

– När du känner dig ensam i en sådan här situation är det väldigt skönt att komma till en församling där du tas emot med öppna armar, oavsett vem du är. Kyrkan är experter på livets alla skeden och för mig betyder det mycket att jag alltid känt mig välkommen, säger Christina Wagner.

Text: Anna Rikner