När pappan hade förlorat sitt barn gick han ut i sin ateljé.
I sorgen och saknaden började han bearbeta ett stycke grå betong. Med tiden växte något fram ur den stumma materian, ett ansikte och ett kors. En gåtfull Kristus som växer fram ur kaos.
Under den bilden, som nu finns i Sjukhuskyrkans kapell i Sahlgrenska universitetssjukhuset, tar diakonen Klara Roxbergh och sjukhuspastorn Roland Stahre fram korgen med vita papperslappar, där patienter och anhöriga har skrivit ner sina böner.
- Varje dag ber vi för människorna på Sahlgrenska, för patienter, anhöriga och personal, säger Klara Roxbergh.
Sjukhuskyrkans kapell finns i hjärtat av det stora sjukhuset, nära huvudentrén. Alla är välkomna, oavsett vilken tro eller livsåskådning som man har, och här finns personal som följer människor när de drabbats av det som kanske är livets största kris. När världen rämnar finns det möjligheter att vända sig till Sjukhuskyrkan.
- Ibland får man vara som en åskledare i ett kaos, säger Roland Stahre.
Det är sällan orden som betyder mest i akuta situationer. Ibland är det viktigare för den som drabbats att det finns någon där som är tyst och lyssnar, eller som kanske lägger handen på axeln.
- Den som är anhörig kan uppleva att smärtan är så stor att världen borde stanna. Som pastor får jag finnas där och lyssna, och låta känslorna komma till uttryck och bekräfta dem, säger Roland Stahre.
Men Sjukhuskyrkans personal finns inte bara på plats vid plötsliga dödsfall. De följer också människor som är sjuka under lång tid. Roland Stahre är med i ett team som stöttar ALS-patienter. ALS är en nervsjukdom som det idag inte finns någon bot för och den som lever med ALS tvingas uppleva hur fler och fler av kroppens funktioner går förlorade.
- Man kläs av som människa. Man kanske talar sluddrigt och betraktas då av omgivning som dement eller berusad. Alla förlusterna gör att människor förminskas även om samhället vill se och stötta.
Döden kommer också nära, när tiden mer tydligt blir utmätt. I det läget vill många, oavsett tidigare erfarenheter av kyrkan och kristen tro, gärna möta en representant för Sjukhuskyrkan. Roland Stahre får då bli en samtalspartner.
- Många är inte rädda för själva döden, men för vägen dit. Det är inte heller så sällan som frågan om himlen kommer upp. Med mig kan man prata om det och kanske fantisera, hur kan himlen se ut.
Han ställer tillbaka bönekorgen. En dag väntar där den åter kommer att fyllas med vita papperslappar.
