Psalmsång med bebisar

Josefina Gårdfeldt är en av femton föräldrar som tillsammans med sitt barn Axel har kommit till Vasakyrkans församlingshem för att delta i Babypsalmsång – kyrkans verksamhet för bebisar och deras föräldrar. Hon är läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri, och värdesätter aktivitetens relationsskapande moment. Hon har varit med tidigare med ett äldre syskon, och när det var dags för barn nummer två kändes det självklart att anmäla sig igen. 
– Det är väldigt fint att få fokusera på det lilla barnet en stund, säger hon och ler. Andra föräldrar runt omkring nickar och håller med. Med flera barn hemma blir en liten bebis ofta den som bara hänger på. Josefina tycker att verksamheten är ett bra sätt att introducera sitt barn både till kyrkan som plats och till gruppkänsla och gemenskap.
– Prästen Tore som är med varje gång har konfirmerat mina syskon, döpt våra barn och begravt vår mormor. Det blir liksom en naturlig del av livet att komma hit.

Mårten Ekström är också förälder, och han åker hela vägen från Torslanda för att delta i Babypsalmsången med sin son Oskar. När de två äldre syskonen var små bodde familjen närmare Vasakyrkan, och trots att de nu har flyttat kommer Mårten och Oskar varje vecka.
– Jag håller med Josefina om att det är härligt att kunna fokusera på sitt barn den här stunden. Och förutom att Oskar verkar gilla att vara här känner jag mig väldigt omhändertagen som förälder. Det blir ett tillfälle i veckan då jag bara kan följa med. Helene och Tore har alltid planerat så bra och tar hand om oss med stor omsorg.

Alla sinnen får vara med

Det är en vanlig tisdag i mars och folk droppar in i maklig takt. Både barn och föräldrar rör sig hemtamt i det stora rummet – där det verkar vara högt i tak både bokstavligt och bildligt – och sätter sig snart tillrätta på färgglada runda mattor på golvet. De flesta som är här idag är inne på sin andra termin och vet hur allt går till. Ur högtalarna strömmar lugn musik som sätter tonen för dagen. Föräldrar och barn hinner hälsa på varandra ordentligt innan Helene Stensgård Larsson, organist i Vasakyrkan och den som leder Babypsalmsången, börjar trumma med fingertopparna på en stor djembetrumma. Effekten är omedelbar. Femton bebisar med tillhörande föräldrar vänder sig genast mot ljudet och fokus är ett faktum. Helene betonar på flera sätt att denna stund är till för barnet, bland annat genom att det är barnets namn och inte förälderns som står på deltagarlistan och ropas upp i tur och ordning. Uppmaningen till gos med liten bebis kanske är överflödig, men föräldrarna vet vad som gäller och använder stunden till att umgås med sina barn. Prat med övriga föräldrar finns det gott om tid till efteråt, och kaffet står redan förberett i rummet intill.

Bredvid Helene sitter Tore Bennshagen, präst i Vasa församling, och tillsammans guidar de sömlöst föräldrar och barn genom en stund av närvaro genom musik. Gruppen får leka med volym, takt, rytm och röst, och aktiva stunder varvas med lugna. Färg och form har en självklar plats, med regnbågsfärgade paraplyer och små kors av olivträ att hålla i, och hela kroppen får vara med genom både rörelser, dans och kramar. Ljuset varierar under timmens gång och vid ett tillfälle får deltagarna själva tända levande ljus. Momenten byter karaktär just när det behövs för att hålla de små barnens fokus, och när föräldrarna får ett papper för att kunna sjunga med i texten till en ny psalm får bebisarna också papper att prassla med och tugga på. 

Berättelser som bär

Genom stundens alla inslag går berättelsen som en röd tråd. Temat för den här terminen är vatten, vilket märks i både sånger, bilder och berättelser. Tore visar stora, färgglada bilder och beskriver olika händelser ur Bibeln som berör temat. Idag får vi till exempel lära oss om hur det gick till när Jesus hittade sina lärjungar vid Gennesarets sjö och när Mose slog på klippan så att det kom livgivande vatten. Skillnaden från en vanlig öppen förskola är tydlig och budskapet är lika glasklart som när Jesus sade orden själv: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Här är alla välkomna.

I småpratet innan dagens Babypsalmsång påpekar Helene just detta. Hon är stolt över att få leda en verksamhet som inte skäms över sig själv.
– Vi skyler inte över budskapet med annat, vi är i kyrkan och vi vill välkomna folk hit. Jag känner stor glädje över att genom Babypsalmsången möta många som vi kanske inte möter annars.
Tore håller med, och tillägger att tydligheten funnits med från början.
– Vi har haft Babypsalmsång här i ungefär 25 år nu, och jag har varit med hela tiden. Verksamheten har naturligtvis utvecklats en hel del genom åren, men en sak som vi aldrig tummar på är tydligheten med var vi är. Vi lurar inte hit någon, alla förstår att här finns Gud med helt naturligt. Vi avslutar varje termin med att gruppen är med på högmässan i kyrkan, och landar då i första advent och i påsken. Då blir det fest! Veckan före högmässan genrepar vi alltid i kyrkorummet, och för en del är det första gången de är där. 

Vasakyrkan är en pampig plats, och när Helene visar orgeln brukar det bli en riktig höjdpunkt. Tore och Helene berättar ivrigt om ballonger och andra festligheter, hur det känns när alla bebisarna och deras föräldrar är med och sjunger eller dansar där framme i kyrkan och att det efteråt brukar bli tårta i församlingshemmet. Tore erkänner att det nog fanns en och annan församlingsmedlem som tyckte att det blev väl livligt på dessa gudstjänster, då när allting startade, men nu har folk vant sig. Helene har jobbat med Babypsalmsången i femton år, och säger att hon aldrig tröttnar.
– Jag kan absolut tröttna på mig själv ibland, men deltagarna är underbara. Att hitta på nya teman är också roligt, att leta i psalmboken efter sånger som passar och att klura på hur allt kan göras för att alltid ha barnet i fokus. Jag gillar verkligen att arbeta med Babypsalmsången.
Inom temat vatten har de pratat om allt från Johannes döparen till fostervatten. Exempel på tidigare teman är Trädet, Staden, Åsnan, Frälsarkransen och Båten. Tore berättar om när de hade tema Huset, och lyckades få in både kök och vind.
– Då blev Andens VIND en bra rubrik på en samling. Lite Göteborgshumor måste vi få ha, säger han och skrattar.

Tröskelslipare och viktig kontaktyta

Både Helene och Tore pratar om kontaktytan, att Babypsalmsången verkar vara en tröskelslipare och en plats att återkomma till. Samma sak säger föräldrarna Josefina och Mårten när vi pratar vidare efter musikstunden. Josefina kom hit på tips från sina systrar och har nu lärt känna nya vänner.
– Eftersom det är en fast grupp med anmälan får vi följa varandra en ganska lång tid. Vi ser varandras barn utvecklas och vi lär oss saker tillsammans.
Mårten håller med, och tillägger att eftersom alla har fokus på sitt barn under själva sångstunden blir det ett väldigt enkelt och kravlöst sätt att umgås.
– Det är bra med planering och struktur för barnen, men jag tror att det är skönt för många vuxna också. Vi vet ungefär vad som händer varje gång, och så pratar vi efteråt om vi vill. Helene och Tore hanterar verkligen den balansen. De är fantastiska, helt enkelt.
Mårten tycker också att det är speciellt och bra att det är med en präst hela tiden. 
– Det märks att han tycker om att vara här. Avståndet till kyrkan blir liksom mindre eftersom han är närvarande.

Psalmer för bebisar – funkar det?

Och psalmsången då? Är det inte krångligt att det är just psalmer, kan det inte räcka med vanliga sånger? Tore berättar att just Babypsalmsång som verksamhet är ett koncept som är vanligt i Danmark och togs till Vasakyrkan av den dåvarande församlingspedagogen Chris Dalblad. Helene har sedan utvecklat konceptet, genom trial and error som hon själv uttrycker det, till att bli vad det är idag. Här finns inslag av Dalcrose-rytmik, som handlar om att känna musiken med alla sinnen, här finns dansanta Astrid Lindgren-låtar att röra sig till och underfundiga klassiker av Tomas och Jujja Wieslander. Och så finns psalmerna.

När det är dags för psalmsång får alla bebisar sitta på ett mjukt täcke som är draperat över flygeln. Genom att sitta på flygellocket färdas tonerna rent fysiskt in i kroppen, och kommer inte bara in genom öronen. Helene spelar, bebisarna känner (och tuggar på aktuella psalmsångspapper) och föräldrarna står runt omkring flygeln som trygga väggar mot världen. Här ryms både välkända och nya psalmer, leenden och närvaro, Gud och människa, gemenskap och nyfikenhet – och här ryms, i allra högsta grad, gos med liten bebis.

Text: Malin Aghed