Populära konfirmandläger lockar allt fler

Vara som jag är 

När vi träffas i Annedalskyrkan tar vi först en promenad, så att fotografen kan fånga alla tre på bild. Ludwig sträcker på sig för att göra kaninöron på Andreas. Han märker ingenting. Sedan kommer ett löst kastat ekollon farande. Andreas skrattar. Tilde ler och skakar på huvudet. Det märks att de har roligt ihop.

– Att konfirmeras handlar om upptäckande och gemenskap. I skolan var jag väldigt smart, lugn och tyst. Här fick jag visa hur jag verkligen uttrycker mig. Jag får vara som jag är, säger Tilde. Hon fortsätter:

– För mig har kyrkan betytt jättemycket. Året efter konfirmationen var det värsta i mitt liv. Jag kämpade med depression och utmattningssyndrom vid 15 års ålder. Nu äter jag antidepressiva mediciner och mår bättre, men det är fortfarande jobbigt.

Under konfirmationstiden hittade hon nya vänner och kände sig trygg, men det var först sommaren därpå hon började prata mer på djupet om sina känslor.

– För mig är det väldigt svårt att inte kunna vara öppen. Det var först när jag kom tillbaka som assistent på Lyckebo som jag vågade prata med en ungdomsledare. Efter det kändes det mycket bättre.

Inne i Annedalskyrkan stannar alla tre upp en stund, trots att de alla varit här många gånger. Det är dock bara Tilde som konfirmerats här.

– Det var en väldigt varm och högtidlig upplevelse. Jag räknade mig överhuvudtaget inte som troende före konfirmationen. Nu tänker jag att det finns något här. Det ligger något i det här. Det var en utveckling i mig själv. Det var något som väcktes till liv.

Ludwig är konfirmerad i Göteborgs domkyrka och Andreas i Råda kyrka 1998.

– Det var väldigt mäktigt att gå in där när vi skulle konfirmeras. Fint, coolt och mäktigt, säger Ludwig

– För mig var konfirmationen en bekräftelse, säger Andreas.

Fotbollsproffs och Chalmers

 
I efterhand ser Andreas att konfirmationstiden också blev en ingång till att jobba i kyrkan. 

– Jag minns det som att kyrkan var bra på att bekräfta oss unga och att ge oss uppgifter att växa i. Det är något som jag tar med mig än i dag. Här i Domkyrkopastoratet är vi många som bidrar till det här arbetet på många olika sätt och jag älskar att vi kompletterar varandra så bra. Jag får lov att vara den fyrkantige som håller koll på listorna, medan andra kan vara mer spontana.

Både Tilde och Ludwig tänker sig en annan yrkesbana, men ser kyrkan som en självklar del av framtiden.

– Min dröm är att gå på Chalmers och läsa industriell ekonomi. Kyrkan kommer alltid finnas där även om jag väljer att göra något helt annat. Det är en självklarhet. Den kommer alltid att vara viktigt för mig, säger Tilde.

– Jag vill bli fotbollsproffs. Fast jag går inte ens i fotboll. Så kanske snowboardproffs, som jag faktiskt kan. Något där du tjänar bra pengar. Det kanske blir Handels, men först försöker jag klara gymnasiet. Jag kommer fortsätta gå i kyrkan, det är så bra gemenskap. Vilken kyrka det blir beror på var jag bor, säger Ludwig.

Under sommarhalvåret anordnar Göteborgs domkyrkopastorat fyra konfirmationsläger på lägergården Lyckebo i Rörtången. Tre treveckorsläger under sommaren och ett förlängt helgläger under våren. Det senare kompletteras med veckoundervisning i Annedalskyrkan under året.

Lägergården ligger vid havet mellan Kungälv och Marstrand. En plats för att fundera på frågor om livet och tron, men också med tid att bada, segla, sjunga och umgås med jämnåriga. Efter konfirmationen finns det möjlighet att följa med till Lyckebo även kommande sommar, som assistent i upp till en vecka. Det gjorde både Ludwig och Tilde.

– Det är långa dagar, intensivt och väldigt roligt. Du mår bra av att vara där. Vi kallar det för Lyckebolunket, det är lite som en egen värld, säger Tilde.

– Jag stod mycket i köket och lagade mat. Det tycker jag är skitkul. När det inte fanns mer att göra där sprang jag ner till konfirmanderna och följde med ut och seglade, minns Ludwig.

– Det som var så mysigt med att vara assistent var att konfirmanderna kom fram och ställde frågor. Både de och ledarna litade på mig, fortsätter Tilde.

I sommar ska båda två vara med som ungdomsledare. Skillnaden mot att vara assistent är att de får betalt och har lite mer ansvar.

– Det känns självklart att fortsätta, säger Ludwig.

Fast så var det inte riktigt från början. Andreas fick pusha på honom för att vara med. Det tog ett tag, men en dag kände han sig redo.

– Jag såg något hos dig som jag inte tror du själv såg. För mig kändes det självklart att du skulle vara assistent och nu ledare, du behövde bara förstå det själv först, säger Andreas.

Måste själv bestämma 

Det börjar bli kväll och Annedalskyrkans vida salar ekar av nya unga röster. De kommer två eller tre i taget, själva eller med en vuxen. Förväntan ligger i luften. Just denna dag är det introduktion inför nästa läger på Lyckebo.

– Det är väldigt, väldigt lätt att säga att alla som vill ska konfirmera sig. Det var roligt och du lär dig nya saker. Jag har själv sagt till flera kompisar att konfirmera sig, säger Ludwig.

– Att konfirmeras är ganska inspirerande, säger Tilde. Som det dubbla kärleksbudskapet och att Jesus var en riktig människa precis som vi. Det finns väldigt mycket kloka saker. Sedan finns det mycket som inte är så klokt. Du måste själv bestämma vad du tror på. Många missförstår det där. Det handlar inte om fakta och bevis, utan enbart om tro. Bara för att du konfirmerar dig är det inget som tvingas på dig. Du måste själv bestämma dig.

Text: Anna Rikner

Porträttfoto: John Eliasson

Lägerfoto: Andreas Rångeby