Då jag för sju år sedan började arbeta som familjediakon i Falkenberg mötte jag upprepat och i växande omfattning ensamstående föräldrar. Deras livssituationer var i överensstämmelse med den statistik som visar att 1/3 (76 % kvinnor) lever i relativ fattigdom då inkomsterna inte täcker nödvändiga utgifter vilket påverkar hälsa och livslängd. I första hand har efterfrågats mat de sista dagarna innan barnbidraget kommer. Det har vållat bekymmer i kombination med en tung livssituation och avsaknad av nätverk. Mat är akut och nödvändigt, men då många skäms över den situation de hamnat i och isolerar sig, är behovet av värdighet och upprättelse också angeläget. Många lever i utanförskap vilket påverkar barnens självbild och möjligheter till utveckling.
Existentiell hälsa bygger bland annat på upplevelse av mening, sammanhang och att erfara hopp. Utifrån det inbjöds måndagen innan barnbidrag några familjer som jag lärt känna, till en måltid. Det ”mindre försöket” slog väl ut och numera dukar vi fint och välkomnande till 70 – 100 personer. Efter maten finns möjlighet att pyssla, leka och samtala. Andakten i slutet av kvällen, behöver vara konkret, kortfattad och anpassad till de förutsättningar som finns då barnen, liksom de flesta av föräldrarna, har diagnoser inom NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Efter andakten serveras efterrätt och innan familjerna går hem får de med sig mat, blöjor och hygienartiklar. Vid behov också kläder och skor. Inför jul och påsk gör vi sammankomsterna extra festliga och under höst- och sportlov ser vi till att familjerna får extra mat med sig hem eftersom skollunch då inte serveras. Polis, brandkår och bibliotekspersonal inbjuds med jämna mellanrum.
