Barn tar sylt på våffla.
Lyssna

Att kunna hjälpa minskar maktlösheten

Mat är akut och nödvändigt, men då många skäms över den situation de hamnat i och isolerar sig, är behovet av värdighet och upprättelse också angeläget. Många lever i utanförskap vilket påverkar barnens självbild och möjligheter till utveckling.

Då jag för sju år sedan började arbeta som familjediakon i Falkenberg mötte jag upprepat och i växande omfattning ensamstående föräldrar. Deras livssituationer var i överensstämmelse med den statistik som visar att 1/3 (76 % kvinnor) lever i relativ fattigdom då inkomsterna inte täcker nödvändiga utgifter vilket påverkar hälsa och livslängd. I första hand har efterfrågats mat de sista dagarna innan barnbidraget kommer. Det har vållat bekymmer i kombination med en tung livssituation och avsaknad av nätverk. Mat är akut och nödvändigt, men då många skäms över den situation de hamnat i och isolerar sig, är behovet av värdighet och upprättelse också angeläget. Många lever i utanförskap vilket påverkar barnens självbild och möjligheter till utveckling.

Existentiell hälsa bygger bland annat på upplevelse av mening, sammanhang och att erfara hopp. Utifrån det inbjöds måndagen innan barnbidrag några familjer som jag lärt känna, till en måltid. Det ”mindre försöket” slog väl ut och numera dukar vi fint och välkomnande till 70 – 100 personer. Efter maten finns möjlighet att pyssla, leka och samtala. Andakten i slutet av kvällen, behöver vara konkret, kortfattad och anpassad till de förutsättningar som finns då barnen, liksom de flesta av föräldrarna, har diagnoser inom NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Efter andakten serveras efterrätt och innan familjerna går hem får de med sig mat, blöjor och hygienartiklar. Vid behov också kläder och skor. Inför jul och påsk gör vi sammankomsterna extra festliga och under höst- och sportlov ser vi till att familjerna får extra mat med sig hem eftersom skollunch då inte serveras. Polis, brandkår och bibliotekspersonal inbjuds med jämna mellanrum.

Eva Ånhammar

Eva Ånhammar är familjediakon i Falkenbergs pastorat, Leg psykolog, vidareutbildad i neuropsykologi, personlighetsdiagnostik och handledning.

Eftersom många av barnen inte lämnar Falkenberg under sommarlovet ordnar vi en resa till Liseberg som blir en upplevelse att berätta om då skolan börjar. Vi får ofta höra att barnen längtar att komma till middagarna eftersom man där ”kan vara sig själv”.

Inför jul- och sommarlov samlar vi in mat utanför stormarknader för att påminna om att inte alla kan köpa det de behöver. Vi informerar och synliggör barnfattigdom på olika sätt vilket resulterat i att många vill bidra; Klippning på salong, mat från restauranger, privatpersoner och lokala producenter, bröd från bagerier, presentkort på idrottsanläggningar och konditorier. Teaterbiljetter skänks från kultur- och fritidsförvaltningen och pengar från föreningar och ordenssällskap. En god resurs finns hos de kvinnor som hört om vårt arbete och startat gruppen ”mammor hjälper mammor”. Exempelvis kan de via Facebook efterlysa kläder och cyklar. Att kunna hjälpa minskar maktlöshet.

I takt med att familjerna känt sig trygga har konfirmation och dop efterfrågats och församlingens präster kommer därför på besök. I samband med dop har vi ordnat fest. Då några av barnen mist fäder som varit kriminella har vi ordnat en ”sorgegrupp”. Det mindre sammanhanget vi med försiktighet började i, växte snabbt och idag har närmare 300 personer passerat i ”enastående föräldrar”. Flera av de föräldrar som kom i början, har kommit vidare i livet, börjat studera eller arbeta och kan bättre försörja familjen.

Text Eva Ånhammar

Texten är tidigare publicerad i tidskriften Korsväg (nr 4 2019 med tema Makt).