I Svenska kyrkan har biskopen en ledande funktion och roll, det är det som kännetecknar en episkopal kyrka. Den som är utsedd till biskop är en del av Svenska kyrkans ledning på stiftsnivå och nationell nivå.
En biskops huvuduppdrag är att se. Ordet biskop kommer från det grekiska ordet epískopos, som betyder ”den som ser över”. Biskopen ska se till församlingarna i stiftet och verka för att de ska fungera som goda platser, där människor får möta varandra och Gud.
I uppgiften att värna om människor och den värld vi lever i är en viktig del av biskopens vardag att lyssna, samtala, rådslå, besluta, besöka och samverka med de goda krafter som finns. Att ha nära kontakt med församlingarna samt att verka tillsammans med övriga biskopar och ärkebiskopen på nationell nivå för att hålla ihop kyrkan och visa på gemenskap. Biskopen finns också med i ekumeniska mellankyrkliga samarbeten, i den världsvida kyrkan och samarbetar interreligiöst med företrädare för olika religioner.
Biskopsvisitationer och de visitationer kontraktsprosten gör på biskopens uppdrag är ett uttryck för kyrkans episkopala ordning – och för att kyrkans tro, lära och liv hänger samman och manifesteras både lokalt i församlingen och regionalt i stiftet. Visitationerna följer ett visitationsprogram med särskilt fokus på församlingarnas grundläggande uppgift och pastorala program, förkortat GUDM, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
Biskopen ansvarar för att utse och viga nya präster och diakoner och har ett särskilt ansvar för att stödja och vägleda de vigda medarbetarna i sitt uppdrag.
Biskopen brukar vara den person som efterfrågas för att ge röst åt kyrkan utåt och får ofta företräda kyrkan och uttala sig i olika frågor, till exempel i media eller i möte med beslutsfattare.