Carl Axel Aurelius är den förste biskop i Göteborgs stift som utsetts efter relationsförändringen mellan kyrka och stat år 2000. Det innebar att den nya biskopsvalsordningen tillämpades, där en enda huvudkandidat röstas fram, och valet därmed blir avgörande, i motsats till tidigare ordning med tre kandidater på förslag. Aurelius var alltså majoritetens kandidat. Hans valspråk var ”Christus mihi vita” – Kristus mitt liv.
För Aurelius biskopstid var två personliga erfarenheter särskilt viktiga. Den första var hans djupa kompetens och erfarenhet som Lutherforskare. Han skrev sin avhandling om den fördolda kyrkan: Luthers kyrkoförståelse i stridsskrifter och bibeltolkning 1519−21, och har sedan återkommit till Luther i många sammanhang, bland annat med böcker om Luther i Sverige och Luthers psalmer. Han lyckades omsätta sin forskning i en uppbygglig förkunnelse. Gång på gång återkom han i predikningar och tal på ett enkelt och folkligt sätt till Luthers tal om Guds barmhärtighet som en värmande kappa som syndaren sveps in i.
Den andra erfarenheten Aurelius förde med sig var uppväxtens minnen av småkyrkoarbetet i Linköpings Johannelund, där hans far var kyrkoherde. Där byggdes kyrkan underifrån, för alla, utifrån evangeliet om Kristus i gudstjänsten som givet centrum.
I sitt herdabrev Till mötes anknyter Carl Axel Aurelius på sätt och vis till Bo Giertz herdabrev. Han lyfter nämligen fram arvet från fornkyrkan och arvet från reformationen, däremot inte arvet från kyrkväckelsen, som Giertz fortsatte med. Det är symtomatiskt. En fundamental utgångspunkt är motståndsprästen Martin Niemöllers insikt att evangeliet är sådant, att det är ”omöjligt att ignorera eller utesluta den andre, också när denne andre var fienden”. Aurelius betonar kyrkans natur som folkkyrka, bekännelsekyrka och brokyrka, tre begrepp som inte skall spelas ut eller balanseras mot varandra. Trohet och öppenhet bör rymmas i dem alla. De anger ”tre olika synpunkter från vilka Svenska kyrkan låter sig betraktas. Från var och en blir helheten synlig.”
Efter sin pensionering bosatte sig biskop Aurelius i Malmö och fortsatte sitt Lutherarbete.
Porträtt av Ulf Wrangö. Karakteristiskt avbildas biskop Aurelius med en Lutherros på kavajslaget, som påminner om hans insats som Lutherforskare och om Luthers betydelse även för dagens kyrkoliv.
Text: Anders Jarlert