Wallerius (1678-89) biskopsvigdes under riksdagen i Göteborg. Han var en framstående predikant, arbetsam och driftig, och en sträng kyrkotuktsman som höll ordning på prästerna. Han är känd för att ha genomfört försvenskningen i stiftet genom att svenska ceremonier, prästdräkt och predikan föreskrevs.
Daniel Wallerius (Wallerman) var prästson från Högsby. Som lektor i Kalmar och hovpredikant, valdes han 1671 till domprost i Göteborg. Han biskopsvigdes 12maj 1678 under riksdagen i Göteborg i domkyrkan av ärkebiskop Johannes Baazius d. y.
Biskop Wallerius är känd för att ha genomfört försvenskningen i stiftet. Kriget mot Danmark 1675-79 ledde till en politisk omsvängning. Den 10 april 1678 utfärdade Karl XI direktiv om omdaning av kyrko- och skolväsendet. Alla danska böcker skulle avskaffas, svenska klockare tillsättas, och svenska ceremonier, prästdräkt och predikan föreskrevs. Men befallningarna skulle hållas hemliga. Stiftschefen, inte regeringen fick ta på sig ansvaret.
Biskopens strävanden mötte motstånd. Vid riksdagen 1680 begärde de bohuslänska prästerna att få behålla sina gamla ceremonier, och hallandsprästerna uttalade sina betänkligheter mot uniformiteten, som likriktningen kallades. Också allmogen bad att få bli vid det gamla. Då fick Wallerius hjälp av det nordbohuslänska prästerskapet, som hörde till Karlstads superintendentia. På landshövdingens initiativ uttalade de sig för svenskt kyrkoskick. Snart följde en liknande opinionsyttring från södra Bohuslän. Vid prästmötet i september 1685 lade biskopen fram ett förslag om uniformitet, som enhälligt antogs.
Spänningen mellan biskopen och stiftsstaden tilltog. Vid riksdagen 1680 frågade Wallerius om inte magistraten handlade olagligt när den utestängde honom från ”en vederbörlig inspektion av domkyrkans och hospitalets anhörige personers och sakers tillstånd”. 1688 avgjorde Kungl. Maj:t saken så att Göteborgs kyrkor och hospital alltjämt skulle stå under magistratens administration.
Protokollen ger belägg för att Wallerius var arbetsam och driftig. I domkapitlet var han den stränge kyrkotuktsmannen. Han höll ordning på prästerna – på 3 1/2 år suspenderades ett tiotal. Enligt en äldre uppfattning var han i det närmaste egenmäktig. I själva verket var det under hans tid som yttranden och röstning blev regel. Man tycks dock inte ha räknat rösterna, utan överlagt tills man var överens.
Wallerius var en framstående predikant. I en likpredikan formulerar han ämnet ”Förkrossade syndares fasta borg under all samvetsagg, klagan och sorg”. Själv avled han på sin sätesgård Sävenäs, och begravdes i Örgryte kyrka, där Haqvin Spegel höll likpredikan. Han grundade den kanske största prästsläkten i stiftet.
Text från ”Porträtt av biskopar i sin tid”, Anders Jarlert (Göteborgs stiftshistoriska sällskap – Tre böcker 1997)