Kanske beror det på tiden? Att problem heter utmaning och en ska bita ihop. Blickar vänds bort när en ömkar sig. Offerkoftan ska inte bäras i offentlighetens ljus. Alldeles utan tanke på att det kanske är det enda plagg vi har.
Fast vi vet alla. Egentligen. Det enda liv som finns är brustet liv. Det finns förlåt vi aldrig kommer få. Vanor är starka. Drömmar och mod tryter. Världen och vi själva gråter med rätta. Det är synd om världen och oss.
Kristen tro hör hemma i en trasig värld. Synd handlar inte om oskrivna regler eller syndakataloger utan om att missa målet. Tro är en övertygelse om att tillvaron – trots allt – vilar i goda händer. Som vi sjunger i psalm 217: ”Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet”.
Text: Beata Åhrman Ekh, stiftskonsulent