Otaliga är bilderna och föreställningarna om änglar. Guds sändebud som går omkring på jorden, mitt ibland oss. Ställer tillrätta. Ger oss insikter och uppenbarelser. Tröstar. Bibeln är full av änglar. Goda änglar och onda änglar, mest goda. Ängeln som berättar att Maria ska föda Guds barn. Änglarna som sjunger i julnatten. I populärkulturen möter vi dem både i filmer, böcker och musik. Och i det alldeles vanliga livet kan vi uppleva att vi haft särskild änglavakt.
Jag minns när jag såg filmen Himmel över Berlin i slutet av 80-talet. Filmen var svartvit och vi fick lära känna två änglar som med stor kärlek övervakade människoliven. De hörde människornas tankar, såg deras vedermödor och glädjeämnen. Men det är ensamt att vara ängel, så en av dem lämnar änglavärlden och träder in i människovärlden. Plötsligt var filmen i färg och han kände vad kaffet smakade.
De som var kvar i sina änglaliv fortsatte att följa människorna och hur de stretade på i sina liv. Ofta satt de nära, la en arm om den som vid kvällens slut satt trött vid köksbordet, la sig nära den som kämpade i natten, gladdes över den som mötte kärleken och ömheten. Kanske kände människorna deras närhet och omsorg. Kanske har du mött en ängel någon gång?
Text: Cecilia Nyholm, enhetschef församlingsutveckling