Under sommaren är det många svenskar som reser utomlands på sin semester. Men även Svenska kyrkan, genom Svenska kyrkan i utlandet, är internationell. För närvarande finns det verksamhet på ett 40-tal orter runt om i världen, och dessutom besöker svenska präster regelbundet ytterligare ett 100-tal platser världen över. Det finns med andra ord möjligheter att tillgodose sina andliga behov även om man inte befinner sig i vardagen med närhet till sin hemkyrka.
– En del av våra besökare tog kontakt med oss innan de reste iväg och hörde sig för när vi hade gudstjänster och kom sedan till oss. Men det var också flera som upptäckte oss på plats och kände sig hemma i den miljön vi erbjöd. I utlandet är det inte riktigt samma typ av församlingsliv som i Sverige, där det finns en struktur med mycket personal och byggnader, utan istället är det en liten personalstyrka och så utgår verksamheten från de människor som är engagerade. Det gör att det bygger mycket på relationer. Det är egentligen hemligheten i allt församlingsliv, tycker jag, att man ska utgå från relationer, säger Anders.
Ursprunget till Svenska kyrkan i utlandet är de präster som placerades vid svenska beskickningar, och senare den svenska Sjömanskyrkan som på 1800-talet bildades för svenska fartyg i utländsk hamn. Efter hand har verksamheten förändrats efter behoven till att som idag omfatta svenska turister, utbytesstudenter, bofasta utlandssvenskar med flera. Anders Stenbäck reste 2019 tillsammans med sin fru, som är diakon, till södra Thailand för att tjänstgöra i utlandskyrkan. Där fanns inga egna lokaler, utan verksamheten var mobilt uppbyggd över hela området. När pandemin kom tvingades de resa hem till Sverige och lånades därefter under ett halvår ut till utlandskyrkan på Costa del Sol i Spanien.
Inom utlandskyrkan finns det ofta ett ”vanligt” gudstjänstliv med gudstjänster, konfirmandverksamhet, körverksamhet och samtalsgrupper. Men det går naturligtvis lika bra att besöka kyrkan även som tillfällig besökare i landet.
– Jag tror att de flesta är medvetna att det finns spännande kyrkor att besöka, katolska katedraler och ortodoxa kyrkor i Grekland till exempel och att det så att säga är en del av turismen och där får man uppleva en andlig miljö. Men det finns ofta en språkbarriär och man känner att man är där som åskådare men om man upptäcker att det finns kyrklig gemenskap med sitt eget modersmål där man kan bygga relationer, så kan det vara en glädjande överraskning, fortsätter Anders.
Utlandskyrkan visar också bokstavligen hur Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan.
– Den världsvida kyrkan har egentligen inte så mycket med geografisk spridning att göra utan mer att vi är överens om grunden tillsammans. Den världsvida kyrkan är ett uttryck för att alla vi hör ihop oavsett om vi är på ett mindre eller större geografiskt område, säger Anders.
Genom att finnas på plats i länder där andra religioner dominerar så blir den interreligiösa dimensionen, det vill säga möten eller samarbete mellan olika religionsutövare, också påtaglig. I Thailand är till exempel buddismen den största religionen så vid begravningar, och ibland även bröllop, berättar Anders att det blev en slags mix där man bidrog med var sina traditioner, över religionsgränserna.
En annan erfarenhet som han bär med sig från vistelsen i Thailand är att många svenskar han mötte fick en annan syn på Svenska kyrkan och kristendomen.
– Många av de som kom till Thailand kunde ingenting om andlighet i början. De hade åkt till Thailand och blivit fascinerade över alla buddisttempel och så började deras egna andliga sökande, och när de kom till våra samlingar så blev de förvånande att Svenska kyrkan eller kristendomen överhuvudtaget också har ett andligt djup som de aldrig fattat innan. De trodde att det bara var regler – att man ska leva på ett visst sätt, sköta sig, veta hut och skämmas när man gör fel men de hade inte förstått de djupa andliga dimensionerna, och det märkte vi att det fanns ett sug efter, avslutar Anders.
Text och bild: Daniel Hultenmo