Brunnius (1647-64) var superintendent då Bohuslän införlivades med Sverige och delades mellan Göteborgs och Karlstads superintendentior. Brunius var ”en lärd, behagelig, saktmodig, klok och försiktig Man”, men tyckte att han hade för lite att säga till om vid prästtillsättningarna i Halland och Bohuslän. Han medverkade till att Göteborg fick sin första boktryckare.
Ångermanlänningen Brunnius var professor i Uppsala, när han utnämndes. Magistraten hade satt upp tre namn på förslag, men drottning Kristina ingrep och Kungl. Maj:t beslöt att magistraten skulle få välja bland tre andra. Men magistraten var envis och framhöll Brunnius som sin kandidat. Själv ville han ogärna lämna Uppsala där han trivdes och hade ärkebiskopen till svärfar. Han sade sig inte heller känna någon inre kallelse till ämbetet. Drottningen replikerade att han vid ett annat tillfälle kanske skulle känna den inre kallelsen, men förgäves få vänta på en yttre.
Under Brunnius´ tid införlivades Bohuslän med Sverige, och delades i kyrkligt avseende mellan Göteborgs och Karlstads superintendentior. Drottning Kristina hade bestämt att prästkandidaterna från Halland skulle studera i Uppsala, och Prytz vägrade prästviga en hallänning som inte varit där. Kandidaterna från den ursprungliga superintendentian kunde däremot nöja sig med att genomgå Göteborgs gymnasium.
1663 beklagade sig Brunnius över att han hade så litet att säga till om vid prästtillsättningarna i Halland och Bohuslän. När en kyrkoherde dog, fick han inte veta det. Istället infann sig de som tänkte söka tjänsten för att provpredika, efter tillstånd av prosten. Samma år skrevs in i syn odalstatuterna att ”enkannerligen måste pastores och diakoni uti provinsen Halland fliteligen hålla ungdomen vid den allmännelige nye stil och diktion uti språket”. Redan femton år innan regeringen stadgade om svenska språkets införande, krävdes det alltså av superintendenten. Mycket tack vare Brunnius fick Göteborg 1649 sin förste boktryckare, Amund Grefwe. En mängd manualer eller andaktsböcker spreds inom och utom stiftet.
Vid riksdagarna var Brunnius ivrig för att få Konkordieformeln antagen som bekännelseskrift. Uppgifter om honom som mera tolerant lämnas av Cromwells ambassadör Bulstrode Whitelocke. Vid riksdagen i Göteborg 1660 förde han ”merendels” ordet i Prästeståndet. Han var ”en lärd, behagelig, saktmodig, klok och försiktig Man” (Rhyzelius). Brunnius dog 1664 vid riksdagen i Stockholm, efter att nyss ha undertecknat domen över biskop Terserus, och begrovs i Uppsala. Barnen adlades Rosenmark.
Text från ”Porträtt av biskopar i sin tid”, Anders Jarlert (Göteborgs stiftshistoriska sällskap – Tre böcker 1997)