Motivering: Svenska kyrkans filmpris 2010 går till en existentiellt gripande skildring av en ung människas ultimata ensamhet. Filmen rymmer ett visuellt evangelium om inre styrka som vänder fysisk och psykisk förnedring till uppbrott och framtid.
Babak Najafis film Sebbe är ett nyanserat drama om en ensamstående mor och hennes son i ett nyfattigt Sverige där vanmakt och explosiv desperation ställer extrema krav på individens överlevnadsinstinkter.
Jury: Mikael Ringlander, präst och projektledare Svenska kyrkan, Tomas Axelsson, lektor i religionsvetenskap, Lisbeth Gustafsson, kultursekreterare i Svenska kyrkan, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift.
- Det känns enormt och jag är otroligt hedrad att få priset. Och att det finns personer som uppskattar det jag gått och drömt om, det är ren lycka.
Filmen handlar om 15-årige Sebbe som lever ensam med sin mamma i Göteborgs östra stadsdelar. Pappan är död sedan flera år. Mammans alkoholkonsumtion, den trånga ekonomin och medvetenheten om sina brister gör att hon tar ut sin frustration och aggressivitet på sonen, Sebbe.
- Filmen berör något som är universellt, säger Babak Najafi. Den handlar bland annat om separation och det är något som man, oberoende av kön, ålder eller nationalitet, har erfarit oavsett om det handlar om syskon, föräldrar, barn. Det känsloläget är komplext och jag hoppas att filmen hittar en publik i andra delar av världen också.
Babak Najafi talar om att alla människor genomgår prövningar, men erfarenheten delar människorna i två grupper: De som genomgår prövningar och går under och de andra som istället stärks av dem. Han hoppas att hans film ska de som är på väg att gå under eller som tror att de är det.
Sin barndom har Babak Najafi i Iran. När han var elva år kom han till Sverige.
Hur har du sett Sverige förändras under de här åren?
- Förändringar pågår hela tiden, och det betyder inte att det endast är till det bättre eller endast till det sämre. Vi lever i ett välfärdssamhälle, och det är jag glad för. Men det finns delar som man inte känner till, eller väljer att blunda för och för mig var det ett försök att påminna om det.
- Vår levnadsstandard är långt mer krävande än man kan förstå. Jag tror därför att det är svårare att vara fattig i ett rikt land än vad det är att vara fattig i ett fattigt land.