Är ersättningsteologi kristen antisemitism?
”Moses gav oss lag och krav … Jesus lyfter bördan av.” (Sv. Ps 331)
Ersättningsteologi är en term som sedan 1970-talet kommit att användas som beteckning för tankemodeller inom kristen teologi som anser att kristendomen har ersatt judendomen i Guds handlande med mänskligheten. En gudstjänstbesökare i vilken kyrka som helst möter denna teologi i bibeltext, psalmsång, liturgi och ibland även predikan. I söndagens evangelieläsningar skildras Jesus i konflikt med ”judarna” som får representera en slags tondövhet för Jesus mission och budskap. Från Hebréerbrevet hör vi att Kristus förmedlar ”ett bättre förbund” (8:6) vilket i sin tur kan tolkas som att judarna inte längre är en medpart i Guds frälsningshistoria utan bara ”historia”. I predikan kan det påstås att fariséerna var hycklare som inte förstått Guds vilja till skillnad från Jesus och hans följare. Även i kyrkokonst speglas denna syn på relationen mellan de två religionerna. Ett exempel på detta är "ecclesia et synagoga", ett par statyer som personifierar kyrkan och den judiska synagogan, det vill säga judendomen i medeltida kristen konst. De visas ofta skulpterade som stora figurer på vardera sidan av en kyrkportal, som i de mest kända exemplen vid Strasbourgs katedral. Kyrka är prydd med en krona, kalk och en korsad stav, och ser med tillförsikt framåt. Synagoga däremot, har ögonbindel och bär lagens tavlor eller Torarullarna som glider ur hennes hand.
Exemplen är näst intill outtömliga. Vad kommer det sig att denna negativa bild av den andre i så hög grad dominerat kristen teologi och hur ska vi förstå ersättningsteologin?
Ersättningsteologin har få försvarare bland kristna teologer idag. Från såväl katolskt som lutherskt håll har ett antal dokument där man tar avstånd från ersättningsteologin i sin hårdare form sett dagens ljus efter andra världskriget och framåt. För Svenska kyrkans del antog kyrkomötet 2001 dokumentet ”Guds vägar: Judendom och kristendom”. Här diskuteras tre modeller som av kristna har använts för att beskriva relationen mellan judendom och kristendom med avseende på Guds förbund. Den första modellen representeras av en hård form av ersättningsteologi nämligen ”tanken att kyrkan, det nya Israel, det nya förbundet, har ersatt det judiska folket, det gamla förbundet”. Denna tankegång avvisas: ”Tron på det nya förbundet och dess löften inbegriper inte slutsatsen att Gud upphävt förbundet med det judiska folket.” De två andra modellerna representerar båda mjukare former av ersättningsteologi. Den andra modellen går ut på att ”det finns två parallella frälsningsvägar, en för judarna, en annan för övriga folk” och den tredje innebär att judendom och kristendom är två vägar som ”löper samman vid tidens slut”, då ”Gud skall uppenbara för judarna vem som är Messias.” Viktigt att lägga märke till är att dokumentet inte oreserverat bejakar någon av de två senare modellerna Om den sistnämnda modellen heter det att den ”inte [är] särskilt väl ägnad som grund för verklig dialog med människor av judisk tro”, men inte heller tanken på två parallella frälsningsvägar kan utan vidare accepteras i och med att den unika uppenbarelsen i Kristus då ifrågasätts. Frågan vad man ska göra med tvåtusen år av ersättningsteologi är långt ifrån löst i kyrkorna och kräver fortsatt reflektion från såväl kyrkor som akademisk forskning.
På seminariet kommer frågor som rör ersättningsteologi belysas från olika perspektiv. Dels från ett praktisk teologiskt håll – hur hanterar vi ersättningsteologi i gudstjänsten? Dels från ett judiskt perspektiv, vilka konsekvenser har ersättningsteologin fått för judar i historien? Dels från ett översättningsperspektiv: Hur ska texter om ”judarna” och ersättningsteologiska utsagor hanteras i den nya översättningen av Nya testamentet (NT 2026)? Och sist men inte minst, de akademiska frågorna: Är ersättningsteologi kristen antisemitism? Och om den ska ersättas—med vad ska den i så fall ersättas?
Deltagare i samtalspanelen:
Docent i Nya testamentets exegetik, Göteborgs universitet, Tobias Hägerland
Lektor i Nya testamentets exegetik, Göteborgs universitet, Jennifer Nyström
Docent i Nya testamentets exegetik, Umeå universitet, samt översättningsdirektor på Svenska Bibelsällskapet, Mikael Winninge
Rabbin i Stockholms judiska församling, Ute Steyer
Biträdande domkyrkokaplan, Göteborgs stifts domkyrka, Maria Bergius
Moderator: Lektor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet, Kamilla Skarström Hinojosa