Detta är en utställning framtagen av Forum för levande historia i Stockholm som vi har printat och lånar ut.
En utställning om Folkmordskonventionen med fakta och levnadsöden från Förintelsen, Rwanda och Srebrenica där historikern Peter Englund har bidragit. Texterna har sammanställts av journalisten och författaren Ola Larsmo och här finns tänkvärda uttalanden från människor som har överlevt.
Folkmord är ett brott som kan bestraffas. Sedan andra världskrigets slut betraktas folkmord som ett internationellt brott. Begreppet folkmord, (genocide), myntades av den polske juristen Raphael Lemkin och användes för första gången i samband med Nürnbergprocessen mot de ansvariga för Förintelsen.
Utställningen består av nitton bilder och texter i format A3 samt en större inledningsbild.
Ett utdrag av texten:
Varför påminna sig Förintelsen?
"Men hur ska jag förklara för mina elever hur Förintelsen hänger samman med dagens frågor om demokrati, rasism och främlingsfientlighet?"
Jag fick frågan av en lärare. Jag kan förstå den.
Men jag tror att den som stått i de forna dödslägren Treblinka eller Belzec har svårare att ställa en sådan fråga.
Här - i Västerås, Lund eller Haparanda - är den begriplig. Men där blir den obscen och kan inte vara annat.
Sociologen Zygmunt Bauman har understrukit att Förintelsen inträffade i vår tid, i vårt moderna samhälle, och ur detta samhälle växte Förintelsen fram. Det är inte betydelselöst hur vi väljer att förhålla oss till detta faktum.
Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker