Kristen teologi har alltid behövt förhålla sig på ett eller annat sätt till sitt judiska arv eftersom kristendomen uppstår som en inom-judisk rörelse och har ärvt mycket av judiskt tänkande och heliga texter.
Jesus och hans lärjungar var som bekant judar och Jesus budskap och mission tog form i en judisk kultur och i en judisk religiös kontext. Trots detta har, som Jonathan Feldstein och Göran Lennartsson uttrycker i repliker som vi i allt väsentligt instämmer i, kyrkans förhållande till det judiska arvet alltför ofta uttryckts ersättningsteologiskt med katastrofala följder för det judiska folket.
Detta uppmärksammas i flera av de stora kyrkorna i vår tid. Ett gediget arbete med frågor som rör relationen till judendomen har resulterat i ett antal viktiga officiella kyrkliga dokument, som romersk-katolska kyrkans Nostra Aetate från 1965 och Svenska kyrkans Guds vägar från 2001.
Gemensamt för dessa dokument är att de tydligt tar avstånd från tankemodeller som hävdar att Guds förbund med det judiska folket har upphört. I stället betonas att Gud inte tar tillbaka sina gåvor och sin kallelse utan står fast vid sitt förbund. Detta hindrar såklart inte enskilda individer att konvertera från den ena religionen till den andra, men vi delar inte den hållning som Sahar Sadlovsky Gold och Roland Gustafsson uttrycker i en replik att ”evangelium om Jesus måste predikas för judar så att de kan bli frälsta”.
Den respekt för Guds förbund med det judiska folket, som tydligt uttrycks i ovan nämnda kyrkliga dokument, innebär att det inte bör bedrivas någon mission bland judar. Den principen är helt avgörande om vi vill upprätthålla en judisk-kristen dialog – och en sådan är viktig av många skäl, inte minst för att förstå juden Jesus och i förlängningen vår identitet som kristna.
Att konstruera en kristen självbild i kontrast till judendomen, vilket alltför ofta skett i kyrkans tradition, gör oss främmande för det ursprung vi har i Jesus själv. Det är heller inte förenligt med den värdegrund som Svenska kyrkan vill stå på.
Här ser vi ett behov av en fortsatt genomlysning, reflektion, och nytänkande – med stöd i kyrkans flertusenåriga tradition – för att kunna skapa nya tankemodeller för kristen identitet, modeller som inte på något sätt bygger på ett förringande eller förminskande av den Andre.
Susanne Rappmann, biskop Göteborgs stift
Kamilla Skarström Hinojosa, lektor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet
(Slutrepliken har varit publicerad i Dagen 2 november 2023)