I gudstjänsten får vi del av den kristna förkunnelsen i både ord och ton; i textläsning, bön, predikan, musik, kör och psalmsång. Men det är inte bara det vi tar in genom öronen som förkunnar för oss, även det vi tar in genom ögonen är en del av förkunnelsen, bland annat hur kyrkorummet är utformat och utsmyckat.
Stiftsantikvarie Elin Lif har besökt Björlanda kyrka på Hisingen i Göteborg och delat med sig av vad kyrkorummet berättar.
Vad berättar Björlanda kyrka för dig när du kommer in i den?
– Redan utanför kyrkan får jag vissa ledtrådar, förklarar Elin. Ledtrådar som också kan ge ett hum om vad som väntar invändigt i kyrkan. Björlanda kyrka är en av flera medeltida kyrkor i Göteborg. Troligen tillkommen vid 1100–1200-talet.
Elin förklarar vad hon ser när vi närmar oss kyrkan, genom en av de tre stigluckorna i kyrkogårdsmuren.
– De tjocka murarna, de stora stenarna i långskeppets yttervägg som anas under den vita putsen liksom lutningen inåt av västra gaveln säger mig att detta är en gammal medeltida kyrka. Däremot är tillbyggnaden av sakristian mer fyrkantig och under den släta putsen döljer sig en tegelvägg från 1914. Vapenhuset kan däremot ge ett första intryck av att vara äldre än det är genom att putsen försöker efterlikna långskeppets lite buktiga vägg. Vapenhuset byggdes faktiskt så sent som 1989 vid en större renovering.
Väl inne i kyrkorummet pekar Elin på de djupa fönsternischerna, vilka visar att det är tjocka medeltida gråstensmurar i kyrkväggarna. Dock har de stora fönstren tillkommit senare. Ursprungligen fanns det troligen endast mindre fönstergluggar i väggarna.
– Hur interiören i kyrkorna ser ut varierar. Kyrkorummet har förändrats över tid. Ursprungligen fanns det till exempel inte fasta bänkar annat än utefter väggarna i det medeltida kyrkorummet. Andra fasta inventarier har tillkommit, kanske hämtade från någon annan kyrka. Att återanvända material från tidigare kyrkor var inte ovanligt förr.
Kyrkorummet i Björlanda kyrka har varit mindre än det är idag. Koret byggdes ut och förlängdes på 1700-talet.
– Under den katolska tiden var koret, som var prästens område, en avskild del i kyrkorummet. Där firades mässan och det var prästen som drack av vinet. Församlingen fick endast ta emot brödet, förutom vid de stora högtiderna då de även fick ta emot vinet.
Det kan man till exempel se på de äldsta nattvardskalkarna som har en liten kuppa eftersom det inte behövdes nattvardsvin till hela församlingen. I vissa fall har kupan senare bytts ut mot en större, på den gamla foten.
Det är ett västsvenskt särdrag att kyrkorummet förlängs i östlig riktning. Man hade inte råd med stora nybyggen. Istället förlängdes de gamla kyrkorna, när det blev fler folk i bygderna.
