Låt de unga komma till oss

I Fässbergs stora, luftiga församlingshem står Philip Svensson, en av de unga ideella, och kokar kaffe i det lilla pentryt på entrévåningen. Philip ser ut att känna sig hemma i lokalerna – han har varit engagerad på många olika sätt sedan han konfirmerades för sex år sedan.

– Jag var inte den som konfirmerade mig för att jag egentligen ville vara i kyrkan, det var mer presenterna och skidresan som lockade när jag började, berättar Philip. Men något hände under konfirmationstiden, jag tyckte det var väldigt härliga människor som var här. Så från början blev jag ideell för att få umgås med de andra ideella. Sedan har jag hittat fler och fler saker jag tycker om att göra, och så har det fortsatt.

Philip får snart sällskap av Matilda Eriksson, en annan av församlingens unga ideella. Hon konfirmerar sig först i sommar, men har varit ideell sedan över ett år tillbaka.

– Jag började i en ungdomsgrupp för 13-åringar och uppåt, och sedan började jag hjälpa till i en grej, sedan i nästa, sedan i en tredje. Jag tyckte det var kul i början och det hände mycket olika grejer i kyrkan, så jag fortsatte att prova nya saker.

I församlingen har man tagit ett större grepp om arbetet med idealitet bland barn och unga. En av de anställda som träffar Philip, Matilda och resten av de unga ideella är Marie Frändfors, en av församlingens pedagoger som arbetat med barn i församlingen sedan snart 16 år. Hon berättar att hon ser problem i hur kyrkan ofta närmar sig arbetet med yngre.

– Slussar man bara in barnen i barngrupper så tappar man dem, ibland redan innan konfirmationen, för man har inte tagit dem på allvar. Och då har vi tappat bort vad Jesus säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte”. Det måste vi ta på allvar, och försöka se vad det betyder. 

– Vi måste komma ihåg att barn och unga är subjekt, inte bara objekt som personal skapar verksamhet för, säger Johanna Risenfors Lindmark, präst i Fässbergs församling med samordningsansvar för konfirmand och ungdom. 

Tillsammans med Johanna och Marie jobbar Philip MacInnes, pedagog som arbetar med ungdomar från konfirmationsåldern och uppåt.
– Vi måste bereda mark så att de unga får plats, får utvecklas och växa i sin tro, och får ge vidare av sin tro. Det tror jag att vi hittat till här, säger Marie.

Både Matilda och Philip är i dag riktiga mångsysslare i församlingen. 

– Det primära jag gör är att vara med i konfirmandarbetet, sedan brukar jag vara här och hänga på ungdomsgrupperna och jag dyker upp i barngrupperna ibland. Jag är med på matutdelningarna som vi har via diakonin, där vi delar ut mat till människor som inte har det lika bra som vi, berättar Philip. 

Johanna påminner honom om att han också drar i en satsning med lovsångsgudstjänster, och har varit anställd som trainee och ungdomsvaktmästare.

– Ja man får lite olika insyn, svarar han glatt. Dels ideellt, dels har vi startat en unga vuxna-grupp där jag är med som deltagare och så jobbar jag här ibland, så det är många olika infallsvinklar.

Matilda är bland annat med som ledare i församlingens barngrupper.

– Jag ser hur glada barnen blir, det är något speciellt med det. Ibland får man verkligen tvinga dem att gå hem, för de är så glada här. Det är kul att kunna hjälpa dem att få en bra bild av kyrkan, och att de ser tron och Gud som något kul. 

Hon är engagerad genom församlingens Be-Se-Ge-grupp, som Marie var med och startade.

– Den heter Be-Se-Ge, för det är i den ordningen vi gör det. Vi börjar med att be, sedan se, både på Jesus, hur Han gör, och runt omkring oss. Ser jag någon som står ensam och vad kan jag i så fall göra med det? När vi är medvetna om vad vi ser, då kan vi ge, säger Marie.

Gruppen startades i augusti 2021, och har nu 15 unga som är engagerade.

– I början av terminen träffas vi en heldag med bön, undervisning och restaurangbesök eller helgläger. Vi vill att de ska få ordentligt med påfyllning inför varje termin. Sedan fungerar gruppen mer som ett nätverk där man kan engagera sig. Några, som Matilda, är regelbundet med i vårt dockteater-team.

 – Där tränar vi på att berätta bibelberättelser genom dockteater och besöker olika församlingar. Några är ledare i barngrupper varje eller varannan vecka beroende på hur mycket tid man har och vissa är med vid särskilda tillfällen. Det kan vara att man är med på en söndagsgudstjänst och hjälper till med olika saker där, eller så är det en familjedag, där man kan vara ansvarig för hoppborgen eller popcornmaskinen, vad det nu är. Vissa, som Matilda, är med på alla delarna, men annars är huvudtanken är att man ska kunna gå in på olika plan, på olika sätt, men tillsammans med andra.

Utöver de som är engagerade genom Be-Se-Ge har församlingen också runt 20-25 engagerade bland äldre ungdomar som redan konfirmerats. 

– Ung ideell är ett samlingsbegrepp för att visa att man inte bara kan vara ung ledare utan att det kan vara vad som helst, säger Johanna, som arbetar med de äldre ungdomarna.

– Det finns ju de som inte är konfirmandgruppsmänniskor, några kanske hittar till gudstjänsterna och till veckomässorna, några är med och spelar, några hittar till matutdelningen och diakonin. Alla är inte stöpta i samma form, och det är det vi har försökt sträva efter här, att det ska finnas en mångfald. 

Att Philip och Matilda har roller som betyder något, både för dem själva och för andra, är tydligt. Philip pekar på att det är att få ta emot och dela känslan av gemenskap som är det viktigaste för hans engagemang.

– Dels får jag själv en gemenskap här, jag vet att hit kan jag alltid komma. Och jag lär mig jättemycket, det gör jag fortfarande. Men det är också en chans för mig att få ge en gemenskap till andra, både barn, ungdomar och äldre. 

Matilda håller med, och minns hur det var när hon började komma till ungdomsgruppen i en period där mycket kändes jobbigt i skolan och med kompisar: 

– När jag kom hit kände jag mig aldrig utanför. Det var en känsla av att verkligen höra till någonstans. Jag ser det med barnen också, även om de har det svårt i skolan, men när de kommer hit slipper de undra vem de kan sitta med. Hela gruppen är vänner, de tänker på varandra allihop och märker om någon är utanför, även de små. 

Johanna, Marie och Philip bekräftar att de unga är fantastiska på att skapa just en sådan gemenskap där alla välkomnas, att de ser de nya i de sammanhang där de finns med, oavsett om det är som deltagare eller som ledare, och att de skapar något som de som anställda kan ha svårt att nå fram till.

För att komma i gång med att bredda arbetet med ideella understryker de hur viktigt det är att man får prova sig fram, och framför allt, låta de ideella få prova sig fram. De betonar också att även om man vill sikta högt måste man börja med att gräva där man står:

– Se de som redan finns i verksamheten! Vi kan inte bara lägga fokus på de vi inte når, säger Johanna, och Philip fortsätter:

– Man kan inte gå från 0 till 100 direkt. Man kan inte bara ha blicken på ett avlägset mål, utan man behöver se var man är idag, titta på vad man har och bygga utifrån det. Och om man gör det man brinner för smittar det av sig. När barnen ser att till exempel bönen betyder något för oss tror jag att det är mer väsentligt och kan slå an mer än om vi bara försöker berätta om det. Där tror jag på att ge ett sammanhang, och ge chansen att se någon som tar det hela på allvar. 

– Det här är vad jag brinner för, utbrister Marie innan samtalet avrundas och både personalen och de unga i Fässberg återgår till dagens verksamheter. 

– Jag försöker rusta nästa generations ledarskap, som är ett ledarskap redan idag, men som kommer stå på olika positioner i hela samhället, inte bara i kyrkan, för att visa på Jesus överallt. För vi kommer att behövas. Folk som står stadigt, som har erfarenhet, som lever med Jesus. Det är min vision!

Text: Frida Blomqvist
  
(Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Korsväg nr 1 2023)