Norrmannus (1702-03, tillträdde ej) hade ett legendariskt lärdomsrykte och var även känd utomlands, men hans vetenskapliga produktion var obetydlig. Han är den ende av Göteborgs stifts biskopar som utnämnts, vigts, avgått och avlidit inom ett halvår.
Lars Norrman är den före Eric Benzelius mest vittberömde av Göteborgs stifts biskopar, men berömmelsen härrör inte från hans biskopstid. Han var född i Jäder, tog sitt namn av Norrby, studerade orientaliska språk i Tyskland, och var från 1684 ordinarie professor i logik och metafysik, grekiska resp. teologi. Hans lärdomsrykte var legendariskt, och vid sekelskiftet 1700 torde ingen svensk forskare varit mera känd utomlands (Lindroth). Han påstods ha genomläst hela den tryckta grekiska litteraturen och kallades ”det upsaliensiska Athens mest lysande stjärna”, men hans vetenskapliga produktion var obetydlig. Norrman utnämndes i maj 1702 till förste teologiæ professor och domprost i Uppsala, och i december till biskop i Göteborg. Vid valet hade han fått endast 2 röster, och utnämningen kom som ett slag, då han inte ville lämna Uppsala. Han anhöll hos Karl XII att få slippa, men när svaret dröjde, biskopsvigdes han den 3 maj 1703. Den 16 maj skrev Olof Hermelin från fältlägret vid Thorn: ”Nezelius är biskop i Göteborg – Norrman blir kvar”. Två dagar därefter avled Lars Norrman, den ende av Göteborgs stifts biskopar som utnämnts, vigts, avgått och avlidit inom ett halvår.
Enligt Index över svenska porträtt 1500-1800 i Svenska porträttarkivets samlingar IL (1939) skulle Norrmans porträtt (79 x 64 cm) vara en ”äldre” midjebild, som varit förebild för en omvänd lavering av K. G. Palmqvist 1722 (i Kungl. Biblioteket), och en gravyr av C. Bergquist. Detta är felaktigt, vilket framgår bland annat av inskriptionen A. Smith pinx. 1918 i tavlans nedre högra hörn. Sannolikt är porträttet istället en fri komposition efter Bergquists samtida gravyr. Denna gravyr återges i Knut Norborgs förkortade utgåva av Skarstedts Herdaminne.
Text från ”Porträtt av biskopar i sin tid”, Anders Jarlert (Göteborgs stiftshistoriska sällskap – Tre böcker 1997)