I Cowplain, en förort till Portsmouth i södra England, är det full aktivitet i den moderna kyrkan. Här finns barn, tonåringar, föräldrar och andra vuxna, alla i full färd med att förbereda dagens Messy Church (stökig, rörig kyrka). På borden finns grejer för att pyssla eller skapa, i en hörna kan man kanske snickra, några vill sjunga. Några finns redan i köket för att förbereda måltiden. Innan måltiden ska alla samlas för en stund av lovsång.
Många församlingsmedlemmar är redan på plats i S:t Wilfrids Church, i full gång med att smycka sin kyrka. Några klipper häcken, några kommer med blommor, växter, frukter, svampar och grönsaker. En kvinna har med sig tavlor hon målat.
Alla kommer i tacksamhet för att smycka kyrkan till skördefesten, tacksamhet för allt vad jorden och naturen ger oss, tacksamhet över vad kyrkan betytt för de här människorna – och fortfarande betyder. Lesley Baker var med när allt startade för femton år sedan och hon minns.
– Vi har ett så fantastiskt hus, vår kyrka, med så många möjligheter och utrymmen. Och så har vi många församlingsmedlemmar med olika gåvor, som kan olika saker. Så vi började fundera över hur vi skulle kunna ta allt detta tillvara. Hur skulle Gud kunna ta detta tillvara?
I England är många barn välkomna till olika ungdomsklubbar, Youth clubs, där de är engagerade i olika saker. Så Lesley och en annan av initiativtagarna, Lucy Moore, tänkte att de skulle göra något liknande. Barnen skulle få komma på torsdagar en timme för att få ha skoj, ha trevligt och förstå vem Gud är. Men Lesley och Lucy ville involvera hela familjen. Ganska snart förstod de att det skulle vara nödvändigt att också ha en gemensam måltid, om föräldrarna skulle vara med. För barnen behövde ju äta efter skolan och innan de gick och la sig.
– Att äta tillsammans är ju verkligen bibliskt, menar Lesley. Det för människor samman och visar att den kristna kyrkan är en familj.
Så småningom utformades ett hållbart koncept: Lek, pyssel och sång tillsammans, sen en gudstjänst och avslutningsvis en måltid.
– Det kom mycket folk redan från början, minns Lesley, mellan femtio och hundra personer. När det då gick så bra för oss i början kom andra församlingar hit och ville se hur vi gjorde.
– I början var det ju inte en officiell rörelse som det är nu, men vi blev alltmer organiserade. Lucy tog kontakt med BRF, Bible Reading Fellowship som är en kristen välgörenhetsorganisation, som finansieras av donationer från privatpersoner, kyrkor och stiftelser samt välgörenhetsverksamhet.
Med BRF i ryggen blev rörelsen allt mer organiserad. Man började undervisa ledare, började ge ut böcker, berätta för andra och växa allt mer.
– Vi förstod att det var viktigt att involvera hela familjen, vi hade stadga och struktur och på så sätt kunde rörelsen bli både nationell och internationell.
Sakta men säkert blev det en framgångssaga som spred sig till andra församlingar, till andra ställen i England, till Europa, till Australien, till Kanada, till USA. På många ställen kallas det för Messy Church – som kan översättas med en stökig, rörig kyrka, inte så ordentlig. På andra ställen har man anammat konceptet, men inte namnet, som inte är lika självklart på andra språk.
I Göteborgs stift och i Karlstad hittar vi Messy Church i många församlingar, ibland under andra namn som Spagettigudstjänst eller Himmel och pannkaka.
– Ibland har vi varit uppemot hundra personer, berättar Lesley. Under perioder har det minskat, några lämnar, men andra kommer in. Men nu har vi en verksamhet som fungerar.
– Många familjer vill att deras barn ska få växa upp med kyrkan, även om de själva inte är regelbundna gudstjänstbesökare. Vi möter familjer som inte vet hur de ska be tillsammans med sina barn eller att barnen kan ha med bönen i alla aspekter i livet. De kanske inte vet att de kan be om de är ledsna i skolan, att de kan be Gud hjälpa dem på skolgården. Det är något Messy Church kan hjälpa till med. Vi vet ju inte vart detta leder, vi vet bara vad vi kan göra och att Gud gör resten!
