– Jag har alltid haft en nyfikenhet på människor och jag drivs av en längtan efter att församlingen ska få fyllas av folk som känner att de får komma och vara delaktiga så som de där, och att det finns utrymme att få uttala både tro och tvivel, berättar Carina. Och hon har alltid funnits nära kyrkan.
– När jag var barn började de bygga en kyrka där jag och mina kompisar brukade leka och vi tänkte att när de bygger en kyrka på vår lekplats får vi gå till kyrkan i stället. Så vi gick till juniorgruppen, och på den vägen är det! I Bäve församlings ungdomsarbete fick jag god vägledning och undervisning. Jag blev tillfrågad om jag ville engagera mig och vi ungdomar blev inskolade i att vara aktiva i kyrkan. Och engagemanget växte.
När det blev dags att studera valde Carina att läsa teologi vid Johannelunds teologiska institut. Där kombinerade hon teologistudier med pedagogik och genom en påbyggnadskurs via stiftet blev hon församlingspedagog med en kandidatexamen i teologi.
– Idag finns jag själv i en församlingsgemenskap där det ges utrymme och frihet att komma och vara delaktig och leva sin tro precis där man befinner sig i livet och det önskar jag för hela kyrkan.
Det är inte bara i sin egen församling som Carina brinner för just delaktighet.
– Jag arbetar på stiftskansliet, vid enheten för församlingsutveckling, där jag är inkopplad på massor av olika frågor, men ett av mina två huvudområden är just idealitet. Vi arbetar med att främja arbetet med idealitet i församlingar på olika sätt. Bland annat erbjuder vi utbildningar för ideella i form av grundutbildningar, specifika uppdragsutbildningar och fördjupningar. Men vi utbildar också anställda och förtroendevalda i hur man kan arbeta med idealitet. Många församlingar har just idealitet som ett prioriterat område och vi vinner mycket på att skapa delaktighet. Kyrkans strukturer som bygger på anställda medarbetare kan göra det svårt, och det jobbar jag och mina kollegor mycket med.
Det andra stora området i Carinas tjänst är pilgrimsarbetet.
– Jag har haft ansvar för det sedan jag började på stiftskansliet i slutet av 90-talet. Många församlingar arbetar med pilgrimsvandringar och vår roll på stiftskansliet är att på olika sätt stötta det arbetet. Det innebär att ha kontakt med olika aktörer, det kan vara andra stift, församlingar, externa organisationer, regioner, nordiska samarbetspartners och andra som arbetar med att utveckla pilgrimsarbetet utifrån sitt område. För oss handlar det om att hitta kyrkans och församlingens roll i pilgrimslivet och att koppla vandringen till en inre fördjupning. Pilgrim är ju en så kallad lågtröskelverksamhet som kan passa alla. Även om man inte är van vid kyrkan kan man ändå delta i en andakt i skogsbrynet. Det är ett sätt att vara kyrka mitt i samhället. Församlingen kan då få vara en plats som möter människor just där de befinner sig i livet.
– Mitt jobb är jätteroligt! Det är sådan variation! Ena dagen är jag på kansliet och sitter i möten. Nästa dag är jag ute i en församling, håller en kurs på Helsjön eller går en pilgrimsvandring. Jag får i och med det möjlighet att möta många människor och i möten och samtal får jag chans att dela med mig av mina erfarenheter eller få nya infallsvinklar från någon annan. Det är så spännande.
– Sen tycker jag väldigt mycket om att arbeta i kyrkan och jag gör det eftersom jag känner att det är min kallelse. Jag tänker som Luther, att kallelsen finns i alla våra uppgifter och i allt vårt ansvar. Sen måste inte alla vara anställda i kyrkan för att ha en kallelse, men några av oss är det.
Text och foto: Kristine Ålöv, stiftskommunikatör