Lyssna

Möt Henrik Frykberg

Henrik Frykberg drivs av frågor om hur vi kan leva tillsammans trots våra olikheter. Han har arbetat med dessa frågor på Göteborgs stift i snart 10 år, och tycker att det bästa med jobbet är att han får utveckla något tillsammans med andra och bygga vänskaper.   

Henrik är stiftsadjunkt för integration och interreligiösa relationer på Göteborgs stift. Det innebär att han arbetar med att stötta församlingarna och utveckla stiftets arbete med mångkultur, ekumenik och interreligiösa perspektiv.

– Att få bjuda på mat för en blandad grupp människor som har massor av olika erfarenheter, det är fint! Ibland är det mer kontorsjobb, vilket också är viktigt, men en dag som den jag har idag, då jag får bygga vänskaper i interreligiösa sammanhang, då är det inte jobb, då är det liv.

Intresset för interreligiösa och internationella frågor har Henrik burit med sig sedan barnsben:

– Min pappa arbetade inom EFS och hade ett internationellt engagemang. Jag minns till exempel när han kom hem från Indien med bilder på minnesmärken av en gubbe som hette Gandhi. Sedan dess har jag haft freds- och ickevålds-ideologin med mig.  

Henrik har sedan dess arbetat inom många olika ickevåldsrörelser. Under studietiden reste han med internationella fredsbrigaderna och agerade följeslagare på Sri Lanka för olika grupper som var utsatta för hot på grund av sitt arbete med mänskliga rättigheter.  Den kristna uppväxten ledde till teologistudier och så småningom en kallelse att bli präst.  

Henriks engagemang för fredsfrågor och mångkultur gjorde att han sökte sig till Hammarkullen när han började arbeta som församlingspräst. Där blev han inblandad i delar av det arbete som den tidigare stiftsadjunkten för interreligiösa relationer utförde.

– När hennes tjänst blev ledig kändes det som att jag hade gått runt lite i min dåvarande tjänst. Jag hade sökt mig till Hammarkullen eftersom det är en förortsförsamling där jag fick arbeta med det mångreligiösa och mångkulturella, så jag var inte så intresserad av att gå till en annan församling istället.  

– Jag kom in med ett intresse för hur vi kan leva tillsammans i ett mångreligiöst, mångkulturellt samhälle. Det är det som driver mig, inte ett speciellt intresse för t ex islam eller judendom, utan fredsfrågan, hur vi formar samhället tillsammans. Det, som också är en viktig fråga för kyrkan, tänkte jag att jag skulle få jobba vidare med i den här tjänsten på stiftet, och det är vad jag gör nu.  

Det finns en satsning som Henrik extra gärna pratar sig varm för: Under samma himmel. I denna verksamhet samarbetar man över religiösa samfunds gränser, tillsammans med en skola. Åttondeklasser får under en termin regelbundna besök av en ung vuxen mellan 25 och 35 år med en religiös identitet; kristen, muslim, sikh, buddist eller något annat, som berättar om sina liv eller något de varit med om.

– Eleverna får med en pedagogs hjälp spegla sig i berättaren och hens erfarenheter och får upp ögonen för att tillvaron är komplex. Man får se att det finns människor som tänker väldigt annorlunda än en själv, även i ens egen klass. Det är också ett sätt för oss som kyrka och för övriga samfund att få spela roll och att finnas med och stödja en skola. Det går att hämta stöd, energi och kraft ur religionen när man pratar om mänskliga rättigheter och att bygga det gemensamma goda. Där har kyrkan en roll att spela.

– Det är spännande för både mig och andra att se rikedomar i andra traditioner som vi inte själva delar, men det är också väldigt spännande att hitta likheter och inse att vi inte är så olika som vi kanske trodde. 

 

Text och bild: Frida Blomqvist, kommunikatör

När jag får bygga vänskaper i interreligiösa sammanhang, då är det inte jobb, då är det liv!