Linda berättar om hur hon älskar att i sitt yrke få grotta ner sig i kyrkliga inventarier och hur mötet med människor påverkar den konsten.
– Jag tycker att det är oerhört intressant med kulturarv i bruk. Det händer något i mötet med människor, när föremålen faktiskt används och det gör de i kyrkan. Det är en stor del av föremålets kulturhistoriska värde, men också en utmaning i bevarandearbetet och det kräver en annan syn av mig som konservator. Det är både givande och intressant och en stor anledning till att jag tycker så mycket om att arbeta med dem. Att få komma ut och arbeta på plats med de som faktiskt använder inventarierna i vardagen, det är det absolut bästa med mitt jobb!
På gymnasiet läste Linda hantverksprogrammet med inriktning tapetserare och efter studenten jobbade hon med ett annat stort intresse, nämligen hästar. Men intresset för konservatoryrket fanns hela tiden där och efter kompletterande studier på Komvux sökte hon sedermera till Konservatorsprogrammet vid Göteborgs Universitet och kom in.
– Där läste jag allmän kulturhistorisk inriktning med specialisering på förebyggande konservering. Vi lärde oss mycket om material och hur de är uppbyggda, men framför allt hur de bryts ner och hur man kan bevara dem. Konservatorer arbetar ju egentligen med att försöka förlänga tidens tand!
– Efter utbildningen fick jag jobb som metallkonservator på Studio Västsvensk Konservering. Där arbetade jag bland annat med offentlig konst såsom restaurering av Poseidon i Göteborg och Europa och tjuren i Halmstad. Men jag gjorde också många uppdrag åt kyrkan, bland annat med nattvardsinventarier och andra metallföremål. Och det var så jag kom i kontakt med kyrkan.
När det år 2016 dök det upp en möjlighet att jobba på stiftskansliet tyckte Linda att det kändes spännande att få lära sig ännu mer om kyrkliga inventarier. Och på den vägen är det.
Hennes arbetsuppgifter idag kan delas in i tre block. Det första är att vara rådgivande och bidra med specialkompetens till församlingar och pastorat i frågor som rör det kyrkliga kulturarvet. Det andra handlar om inventariekontroll, ett uppdrag som innebär att stiftet enligt kulturmiljölagen ska kontrollera att inventarier finns kvar i kyrkan. Det tredje och största blocket rör den Kyrkoantikvariska ersättningen, KAE, en statlig ersättning som är till för att förvalta kyrkobyggnader, kyrkotomter och kyrkliga inventarier som skyddas enligt kulturmiljölagen.
– Staten skjuter årligen till 460 mkr totalt i landet och Göteborgs stift fördelar drygt 50 mkr av dessa. Enheterna i vårt stift är bra på att söka den här ersättningen. De är pålästa och vet att den finns, vilket är roligt! Men det innebär också att vi har ett digert arbete med prioritering. Varje år får vi in ansökningar om ca 200 olika åtgärder och vi brukar behöva prioritera bort åtgärder för många miljoner.
Vid sidan av dessa arbetsuppgifter är Linda också teamledare för de som arbetar med kulturarvsfrågor på stiftskansliet, ett team på totalt 6 personer som hon själv tycker fungerar väldigt bra tillsammans.
– Jag måste säga att jag aldrig har varit på en bättre arbetsplats! Det är öppet och professionellt, man är nyfiken och vill lära känna sina kollegor och deras arbete.
Text och foto: Kristine Ålöv, stiftskommunikatör