En del filosofer menar att vi människor drivs av vår brist, att vi ständigt söker det som kan fylla en inre tomhet. Vi är därmed vad vi inte är, är vår brist, är vårt sökande, vår rastlöshet. Då är det svårt att stanna upp och vara närvarande inför sig själv.
Vi söker mening – eller ännu oftare lycka, då många inte vågar tro på någon mening i en värld som vår. Vi konsumerar eller förströr oss, håller oss på olika sätt sysselsatta så att tomheten inte hinner ifatt oss.
Men lyckojakten är ett dåligt substitut för faktisk mening. Som kristen tror jag dock att det finns en mening, att det finns en ro att finna – i den närvaro som är Gud. Augustinus skriver: "Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig."
Text: Frank Lorentzon, stiftsteolog