När domkapitlet efter Norrmans död begärde att ny biskop skulle ”utkoras”, var Nezelius redan utnämnd. Han var kaplansson från Näs, 1672 magister i Uppsala, adjunkt vid universitetet, och 1692 kyrkoherde i Vingåker. Han var en av de första universitetslärare i Sverige som undervisade i moralteologi, det vill säga etik.
Under Nezelius tid inrättades troligen de flesta komministraturerna i stiftet. I Halland fanns ingen på den danska tiden (Bexell). Han introducerade också titulärprostarna. Då han 1704 utnämnde kyrkoherde Parnovius i Uddevalla till prost över egna församlingar, utbröt ett väldigt buller, eftersom prosten Bagge inte ville ”otilltalt, ohörd och odömd”, mista någon del av sitt ämbete. Saken komplicerades av att Bagge utnämnts till kontraktsprost av Kungl. Maj:t 1680, utan biskopens hörande. Nezelius blev förskräckt och återkallade fullmakten, men Bagge dömdes till föreställningar inför konsistoriet. Enligt Gothenius teg emellertid domkapitlet, varpå Bagge reste hem med orden: ”efter ingen frågar mig något, så har jag här intet att beställa”.
Biskop Nezelius dog i Tranemo prästgård på hemresa från riksdagen och begravdes samtidigt som sin hustru Margaretha Benzelia, som avlidit kort tid efter, i Göteborgs domkyrka.
Text från ”Porträtt av biskopar i sin tid”, Anders Jarlert (Göteborgs stiftshistoriska sällskap – Tre böcker 1997)