Om biskop Susanne

Innan Susanne Rappmann vigdes till biskop arbetade hon som kyrkoherde i Mölndals pastorat i Göteborgs stift. Tidigare har Susanne bland annat arbetat som kyrkoherde i Värö-Stråvalla församling och komminister i Stensjöns församling. Hon är teologie doktor och har också arbetat som universitetslektor vid Karlstads universitet samt vid Bräcke Diakoni.

Läs mer om biskopsämbetet och biskopens uppgifter på Svenska kyrkans nationella sidor.

Biskop Susannes valspråk och vapensköld

Biskop Susannes valspråk "Vår Gud bär sår" är hämtat från Ylva Eggehorns diktsamling Till en ny jord.

– Tron på en Gud som delar människans sårbarhet hör till det mest hoppfulla jag vet, säger Susanne Rappmann. Valspråket Vår Gud bär sår är inspirerat av Ylva Eggehorns dikt No other God has wounds och är medvetet mångtydigt. Där ryms tankar om Jesus Kristus som bär egna och andras sår. En medlidandets och försoningens Gud, som inte bara är märkt på korset utan också som uppstånden. Det är genom att se och ta på Jesu sår som den tvivlande lärjungen Tomas känner igen sin Mästare. Dikten No other God has wounds finns i Ylva Eggehorns diktsamling Till en ny jord (1977) Stockholm: Bonniers.

Korset är centralt i kristen tro och finns i vapensköldens mitt. I två av fälten finns Göteborgs stiftsvapen, som består av en triangel som symboliserar Treenigheten omgiven av strålkransen av en sol. Solens strålar påminner om att allt liv utgår från Gud. I de två andra fälten finns ett veteax, mitt personliga vapen. Det symboliserar uppståndelsen och det trotsiga hoppet. Det hämtar sin näring i påskens mönster genom död till liv och från Jesu ord i Johannesevangeliet 12:24 Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det riklig frukt.  

– Det mogna axet är nära förbundet med mitt valspråk. Tillsammans ger de uttryck för en viktig paradox; nämligen att sårbarheten är Guds styrka. Men veteaxet för också tankarna till det skånska jordbrukslandskap där jag växte upp. Där lärde jag mig respekt för det levande och förundran över årstidernas växlingar. Konstnären bakom vapenskölden heter Henrik Dahlström, Riksarkivet.

Kåpan och mitran är sydda i blå och vit textil, som tidigare tjänat som dukar och gardiner inköpta från välgörenhetsloppisar i Landskrona. Den vita färgen är högtidens färg som förmedlar hoppet och glädjen. Den blå färgen som återfinns i biskopsvapnet är eftertankens och botgöringens färg och ses också som symbol för Maria.

Kåpan är broderad med inspiration från biskop Susannes valspråk och vapensköld. Broderierna består av ax som både är kvar på stjälk samt som fallit till jorden. Det som Susanne bär i form av broderi över bröstet bildar med sina stjälkar både symbolen fisken samt korset. Det vita tyget som pryder kåpan är medvetet sytt med avigan utåt, dels som en symbol för att se insidan eller baksidan som det vackra som skall visas och dels för att både konstnären och Susanne tycker att baksidan av tyget var vackrast. Kåpan är designad och sydd av Katarina Ahl, Studio Ebba Gabrielle.