Sådana sopor är allt det som tynger våra samveten och sinnen. Allt som skiljer oss från såväl Gud och omvärlden som oss själva och de vi borde (och kan!) vara. Ofta göms det undan eller förnekas. Precis som sopbergen läcker det då ut sitt gift, läcker in i nuet och riskerar att förgifta våra hjärtan, relationer och samhällen, ja hela vår värld.
Det behöver inte vara så. Gud vill hjälpa oss att synliggöra allt som brustit i våra liv. Inte för att plåga oss med vår ofullkomlighet, utan för att vi skall kunna göra upp med det – och överlämna det till Gud som av kärlek kan och vill förlåta, upprätta och hela.
Text: Frank Lorentzon, stiftsteolog