Det är länge sedan nu. Ändå är frånvaron påtagligt närvarande. Alla vi som förlorat vet hur det är. Själv har jag tagit mig till Bonniers konsthall i Stockholm och utställningen Sorgearbete. Framför Lena Cronqvists målning ’Vita ark’ kan jag inte hålla tillbaka. Tårarna rinner. Hon står med tomma ark framför sig och en liten död man i famnen. Hon tittar på mig. Jag tittar på henne. Bortom olikheter delar vi det permanenta tomrummet. Det är både outhärdlig smärta och kraftfull överlevnad på samma gång.
Bland konstnärernas verk förenas vi trots sorgens olika skäl och många ansikten. Livet är inte glatt eller sorgligt. Helt eller trasigt. Friskt eller sjukt. Jag går ut som efter en gudstjänst. Med hjärtats tillit som Bonhoeffer i psalm 817: ”Gud är hos oss var afton och var morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär”.
Text: Beata Åhrman Ekh, stiftskonsulent