Tro och tradition behöver alltid tolkas, översättas och knytas an till människors liv för att bli meningsfull.
– Att ge vidare det en själv har fått ta emot är det uppdrag som kyrkan bär sedan urkyrkans tid. Den kristna trons bidrag för rättvisa, fred och försoning är alltid en utmaning. Till det kommer att vissa förutsättningar är förändrade. Sverige är idag ett mångreligiöst samhälle. Klimatförändringar aktualiserar behov av kunskap och visioner. Samhället är individualiserat och fragmentiserat. Lokalt känner många människor till lite av varje i kristen tro men saknar helhetsförståelse och förtrogenhet med praxis, säger Beata Åhrman Ekh.
2018 beslutade kyrkostyrelsen därför om en kraftsamling för att utveckla arbetet med lärande och undervisning inom hela Svenska kyrkan på alla dess nivåer. 2019 kom kyrkomötet med ett uttalande om undervisning som gav ytterligare tyngd och förankring åt satsningen.
Den nationella satsningen innebär bland annat att teologiska och pedagogiska stöddokument för kyrkans anställda utformats och att texter och material för sidorna om kristen tro på webben har setts över.
– Det gör att vi kan känna en ännu större stolthet i arbetet och att vi har nya verktyg att arbeta med. Vår roll här på stiftet är att stärka medarbetare på den lokala nivån och vi försöker hela tiden att utveckla, förändra och hitta redskap som är anpassade till hur deras behov ser ut för att de så bra som möjligt ska kunna möta människor i den lokala kontext som de befinner sig i, säger Karin Janfalk, stiftspedagog för lärande och undervisning på Göteborgs stift.
– Att tack vare programmet byta till några starkare lampor här och var gör faktiskt att en ser sammanhangen i ett nytt ljus och upptäcker nya saker. Synliggörandet i sig ger både energi och legitimitet, säger Beata.
Vid sidan av den gemensamma satsningen, som sammanhålls av nationell nivå, har också stiftsstyrelsen i Göteborgs stift fattat beslut om att ta fram ett eget program för att kraftsamla än mer. Det är en tydlig prioritering av lärande och undervisning som är angelägen och som kan hjälpa när vi reflekterar och praktiserar kristen tro.
– Att lägga trons perspektiv på livet är ett livsprojekt. Att i hjärta, hjärna och händer bära berättelserna. Att låta sig formas och omforma. Det är något helt annat än vårt individualistiska, introverta fokus på det egna välmåendet. Här behöver vi varandra, och rum där den gemensamma kraften i händernas arbete, sång, konst, musik, berättelser och samtal kan fördjupas och utvecklas, säger Beata och fortsätter:
– Att ha en religionstillhörighet eller medveten livsåskådning är inte självklart i dagens samhälle. Det betyder inte att det saknas meningsskapande. Däremot tror jag att vi är rätt chanslösa i vår individualistiska och konsumtionsfokuserade tillvaro där pengar, prestation och popularitet avgör värde och möjligheter.
Svenska kyrkan som organisation jobbar lokalt i vårt eget samhälle och också globalt, som med det internationella biståndsarbetet genom Act. Svenska kyrkans långa tradition och det förtroende som många har för kyrkan gör att det går att uträtta mycket tillsammans.
– För egen del tycker jag att det också går att tänka lite samma som jag tänker med till exempel facket eller hyresgästföreningen, det är genom att ta gemensamt ansvar och kroka arm i livets alla skiften som vi blir starkare. Jag är med i facket och har inte behövt använda det men jag vet att så många andra behöver det så då krokar jag arm där. Så i någon form av solidaritetstanke vill jag gärna ge min del till de sammanhang som tar ansvar för varandra. Där är kyrkan ett av många viktiga sammanhang, säger Karin och Beata fyller i:
– Jag tänker också att livet är sårbart för oss alla. Livet far fram med oss och ensam är inte stark. Ibland blir jag in i själen mörkrädd när jag inte kan värja mig mot alla glada människor och allt perfekt i vår tävlingsinriktade värld. De normer som ges via vårt konsumtionssamhälle får mig att tvivla på mig själv och tvivla på människorna runtomkring mig och där tänker jag att kristen tro säger precis tvärtom – tvivla inte på dig själv och tvivla inte på andra människor.
Text och foto: Daniel Hultenmo